Midsommar, åh ljuva midsommar!

De tre återstående pojkarna (Björn, Marcus & Mattias) vaknade, runt klockan 10.00, utvilade och glada på en mossbädd vid en grusväg utanför Hjo. Föregående natt hade vi bestämt oss för att ta igen alla de mil vi förlorat under tidigare dagar så vi körde glada i hågen ca 160-170 km. Lägret sattes runt halv ett med målet uppnått.



Runt grantopparna skymtade man en blå himmel och fåglarna sjöng. All mopparna fungerade, även om vi någonstans längs vägen hade förlorat skyddet till Björns baklykta och fyllningen i Marcus ljuddämpare.

Så vi lämnar skogen (i Marcus' ljuddämparlösa fall med ett helvetiskt vrål som nog tar kål på en och en annan fågelkrake) och inser när vi får lite utsikt ut över landet att vi även idag kommer att bli pissade på av den stora jätten i skyn. Stora regnmoln tornar upp sig i alla väderstreck. Och mycket riktigt, inom bara ett par minuter störtar det ner och vi tackar fru fortuna att vi inte ska åka längre än till Gårsjö idag, en resa på blott 80 km.



Under alla de timmar man spenderar på mopeden hinnar man fundera över allt möjligt i livet, från sin egen framtid och hur man ska klara hösten ekonomiskt, till huruvida en katt verkligen kan bli så tjock att benen verkligen inte når ner till golvet... Kan den det? Och hur ser den ut när den äter i så fall?

I Hjo känner folket igen oss och fem omkörande bilister i rad saktar in, tutar varsin trudelutt och vinkar glatt när de känner igen nötterna som inte verkar ge upp.
Det börjar bli en allt vanligare syn att mötande bilister ser oss, lyser upp i igenkännande för att sedan skaka på huvudet och skratta som för att säga: "shit, dom har klarat sig så här långt, dom menar verkligen allvar!".

Regnet hindrar alla sorts äventyr och strapatser och vi kör på i fuktig tystnad.
Vi kör ett ärevarv in i Töreboda och träffar på flottistkamraten Koskenranta + flickvän. Vi trotsar skitvädret och käkar glass.

Allt eftersom spricker det upp och solen börjar visa sig.



Innan vi anländer till Hova åker regnställen och presenningar av inför vårt varma mottagande av Johannes, Mattias Mamma! och en reporter från Mariestadstidningen. Några kilometer innan staden stannar vi för att Mattias ska kunna snacka i telefon och snabbt kommer en liten vitskäggig gubbe fram och uttrycker sin uppskattning för våra flakisar. Det visar sig att han känner igen oss från tidigare reportage samt att han har lite idéer om vad man skulle kunna fylla Marcus vrålande tomma ljuddämpare med.

Vi anländer till Hova efter att Mattias har släpats upp för en backe efter sin moppe som har en enastående semestergas.
I Hova centrum välkomnas vi av en banderoll som gratulerar oss till vårt första 500-kilometers-stopp och en ivrig reporter som filmar vår ankomst. Även Mattias Mamma!, Johannes och Koskenranta han anlänt.
Efter intervjuer, foton och filmning drar vi via en massa grusvägar hem till Mattias för midsommarfirande. Både Marcus´och Björns växellådor håller på att ge upp men vi anländer som vi skall.

Mopparna ställs snabbt in i stallet och vi springer in och kastar i oss välkomstdrinken, en naggande god och fasligt påverkande hjortronlikör.
Midsommarmiddagen dukas fram och med öl och brännevin till hjälp känns det snart som att vi har vunnit den största seger som tänkas kan.
Regnet börjar falla och det känns som en perfekt svensk midsommar.

Planerna för kvällen med utgång i Mariestad grusas snabbt då vi inser att samtliga närvarande är gravt berusade och knappt kan gå rakt.
Bastun börjar eldas och Mattias Mamma! ställer upp med skönsång på gitarr.
Mot en hel- och en halvfinne (Kosken och Mattias) har Björn, Marcus och Johannes inte en chans och de lämnar snabbt bastun och den nakenfest som pågår där inne. De stupar i säng innan klockan ens slagit elva på kvällen.
Glad Midsommar till er allihop, hoppas att ni hade hälften så kul som oss!



DAGEN EFTER
Uppgång vid tiosnåret och en riktig frukost gör mycket för att få oss att känna oss som kungar.
Vi bestämmer oss för att fixa allt som skall fixas (listan är lång; Johannes hjul måste monteras med ekrar o allt, olja skall bytas, växellådor kontrolleras, muttrar dras och mat inhandlas) och sedan ge oss av mot eftermiddagen. Vi har även planerat om reserutten lite och ikväll kör vi till Karlskoga för att imorgon besöka Ludvika. Om nu allt går som det skall vill säga. peppar peppar...
Puss o Hej!!! /
Moppepojkarna

P.S
Det känns som att trots alla motgångar så kan det här gå vägen. Alla känner säkerligen ett visst mått av tvivel och en gnagande känsla av oro inför de tomma norrländska vidderna där hjälp ej står att finna, men med vår envishet, humor och framåtanda så ska vi tamejfan ta oss hela vägen, om vi så skall springa mopparna de sista milen!
Det enda som möjligtvis kan stoppa oss är det faktum att det inte direkt är gratis varje gång en av mopparna kraschar. Hittills har vi tillsammans lagt ut nästan 4000 pix enbart på reparationer längs vägen, och ingen av oss är direkt en krösus. Menmen, det finns inget att göra åt saken, bara fortsätta tills vi når torget i Kiruna stad eller tills antingen livsgnistan eller våra dinarer tar slut. /Björn Gunnvall
D.S