Long time no sea, som vi sjömän säger. YAAAHR
Åtskilliga månader har gått sedan tvåtaktserövringen av Kiruna genomfördes och nu kanske ni undrar vad som blev av oss? Och det ska vi berätta.
Marcus och Björn pluggar ju som vi alla vet i den kungliga hufvudstaden till Officerare där man bl a lär sig hur man fäktas, rider och lämpligast bekämpar en fientlig kraft på bästa sätt.
Mattias renoverar sin gamla trotjänare till flakmoped till säljbart skick för att bättra på ekonomin i dessa krisiga tider. Han söker även jobb, så har ni några tips till honom så tveka inte att höra av er!
Även Johannes har börjat studera i sin smörluktande hemstad Karlshamn. Gott gotti gott gott. Han pluggar Digital Bildproduktion, vilket innebär mycket film och fotografering, i stora drag.
Detta kan ju vara värdefulla kunskaper i framtiden.
PÅ TAL OM FRAMTIDEN:
Det finns planer att dra ut på ytterligare trehjuliga korståg! Om våra sommarlovsveckor stämmer överens så finns planer att dra söderut under sommaren 2010. "Det finns ju inget söder om Skåne..." -säger den instängde stereotypen. "Think out side the box" -säger vi! Eller rättare sagt: "think out side sweden"! Europa nästa dvs!
Planerna är:
Mer Flakmopedister
Mer länder
Större följebil
Mer reservdelar
Mer sponsorer
Större mediatäckning
Utökad blogg
Mer följare
Större budget
Mer galna upptåg
MER ALLT!
Vi har redan inhandlat en till flakmoped av märket Sachs som renoveras sakta men säkert. Eftersom Mattias nu ska sälja sin Puch så blir det han som har första tjing på den "nya"!
Vi har även tankar på att köpa in en Dodge van som följebil som även kommer tjäna oss som servicebil.
Ett problem är att vi kan ju inte fortsätta heta Sverige på flakmoped. För det första kommer vi ju inte vara i Sverige längre och för det andra så är det inte många andra i Europa som förstår svenska!
Så nu vädjar vi till alla ER där ute i Sverige: Hjälp oss genomföra nästa års stora händelse, Vare sig det gäller att ge oss tips på hur vi kan förbättra saker och ting, namn på vår nya blogg eller om du till och med vill ha ansvar för den, om du vill följa med (antingen på en egen flakmoped eller som crew), om du vill att ditt företag ska få en plats på våra fordon och synas i Europa och på vår blogg eller om du bara vill skicka ett värmande ord till oss! Vi uppskattar alla som hör av sig!
Observera att detta ännu är i planeringsstadiet och ingenting är ännu säkert. Det hänger mycket på er runt omkring och hur mycket ni vill ha en remake på 2009 års galnaste resa!
Hör av er genom att skicka ett e-mail till johanneshjelm@gmail.com eller helt enkelt skriva en kommentar här på bloggen!
/Moppepojkarna
Accelero Lentus
lördag 26 september 2009
torsdag 2 juli 2009
Ett avslutat Kapitel!
Vårt projekt har lyckats!
14.15 den 1/7 2009 rullade jag (Björn) och Johannes in i Kiruna stad. Vi möttes av M&M som med skumpan i högsta hugg hoppade upp på flaket och skjutsades in på torget.
Det sista fyra och en halv milen gick långsammare än vanligt. Inte bara för att vi endast hade skog till höger, vänster, framför och bakom oss vart vi än såg. Utan för att våra stackars mopeder verkligen sjöng på sista versen. Johannes moppe hade inte hållit många kilometer förbi Kiruna. Ibland gick den bra, men för det mesta hostade den sig fram genom den nordsvenska tajgan.
Johannes skriker på sin moppe och uppmanar henne att hålla ut, ty det är bara några mil kvar tills hon kan pusta ut.
Johannes gråter några tårar för sin älskling och för alla minnen han fått på färden... eller är det regn? Jo det är det visst, det första regnet på mer än en vecka. Men det spelar ingen roll hur mycket det regnar, vi struntar högaktningsfullt i det, för vi rullar ju snart in i Kiruna!
De flesta kirunabor undrade väl vad vi skrek och tjoade om, men ärligt talat så märkte vi inte av deras undrande blickar särskilt mycket. En journalist från Norrbottenskuriren var där och tog kort på oss i vår glädjeyra.
Så fort vi fick chanse frågade vi en man som intresserat närmat sig om han möjligtvis kände till en munk vid namn Broder Johannes. Till vår förvåning fick vi ett jakande svar, ett fullständigt namn och tipset att kolla 118118 efter nr.
Marcus och Johannes undersökte saken vidare medans jag och Mattias stack iväg för att fixa lite vykort.
När vi kom tillbaka så stod myten, mannen, legenden Broder Johannes där och småpratade med resten av grabbarna. Precis där sjönk det in: vi hade lyckats!!
Vi tog ett snabbt gruppfoto och gav oss sedan iväg för att hitta lite kinamat.
Efter maten o lite samtal med radio samlade vi ihop våra saker och gjorde oss redo för att åka. Vi tog farväl av Mattias och hans Pappa!, som skulle till Norge o fiska, och började packa in mopparna i hyrsläpet.
Nu sitter vi i bilen som med en avskyvärd hastighet (känns det som) åker söderut.
Vi åker på en såkallad europaväg som verkar vara till hälften grusgrop och till hälften tråkig asfaltsväg mellan Kiruna och Luelå i jakt på bättre vägar. Samtidigt som vi jagar och skriker på korkade renar som lunkar fram på vägen. Under tiden lyssnar vi på tokpsykadelisk rymdplingplong "musik" och dricker red bull.
Vi har släpet i 22 timmar till och ska stanna i Skellefteå för att bärga Marcus moppe, i Nyköping, Kalmar och Karlshamn. Rock 'n' Roll!
EPILOG
Det har varit en underbar resa för oss och vi vill tacka alla ni som har hjälpt oss att komma hela vägen fram:
Våra familjer så klart, utan er hade vi inte varit födda
Wickells i Kyrkhult
Erik Magnusson
Nylund!
Lina i Ö-vik
Främling som lånade ut din bil till oss i Värnamo
Tomas i Sösdala
Fottas MC
Fors Gummiverkstad
Säter Cykel o Motor
Mats i den gröna folkabussen
Bongbro Elvis
Tomas "The King" i Bollnäs
FotografJennie för att du fixade dusch i Härnösand o tog grymma bilder
Polisen som INTE gav oss böter i Umeå
Snäll kvinna som hade öppet i femton minuter till för vår skull i Jokkmokk
Wennström med familj, maten var utsökt!
Montelius!
Larsson!
Kosken!
Alls som har stannat o pratat med oss
Alla ni flickor som flörtat med oss
Alla bilister och motorcyklister som tutat och vinkat glatt
Rolluppkungen för soppa o dekaler!
Grotescogänget
Monty Python
Galenskaparna
Mix Megapol Malmö
Bagheera!
Dig som försökte pricka Johannes med öl... och missade
Taxikillen i Ö-vik, lycka till med jobbet
Alla ni som läser och kommenterar bloggen o skickar glada sms
Jan-Erik i Ö-vik för djupa samtal
Sist men absolut inte minst (antagligen störst av alla): Johannes Namnlösa moppe och Björns Dolores, för att ni aldrig gav upp, vi älskar er mer för var dag som går
Har vi glömt någon så tackar vi dig ändå, tack...
VAD HÄNDER NU?
Vi sticker hem och vilar upp oss innan Hultsfredsfestivalen, som jag, Johannes o Marcus ska på. Hälsa på oss om ni råkar vara i krokarna: Camp Navy.
Lite mera långsiktigt ska vi rusta upp mopparna och har redan börjat fundera på nästa resa. Just nu lutar det åt en tur söderut genom Europa under en månad eller två nästa sommar.
Vi ser gärna att fler följer med, ta kontakt med oss om du är sugen.
Maila oss på bjorn.gunnvall@hotmail.com eller johanneshjelm@gmail.com
Då var det slut från oss för den här gången, puss o hej på er allihopa.
Visste du förresten att vi under resans gång har tryckt i oss över tio st tuber renost.
14.15 den 1/7 2009 rullade jag (Björn) och Johannes in i Kiruna stad. Vi möttes av M&M som med skumpan i högsta hugg hoppade upp på flaket och skjutsades in på torget.
Det sista fyra och en halv milen gick långsammare än vanligt. Inte bara för att vi endast hade skog till höger, vänster, framför och bakom oss vart vi än såg. Utan för att våra stackars mopeder verkligen sjöng på sista versen. Johannes moppe hade inte hållit många kilometer förbi Kiruna. Ibland gick den bra, men för det mesta hostade den sig fram genom den nordsvenska tajgan.
Johannes skriker på sin moppe och uppmanar henne att hålla ut, ty det är bara några mil kvar tills hon kan pusta ut.
Johannes gråter några tårar för sin älskling och för alla minnen han fått på färden... eller är det regn? Jo det är det visst, det första regnet på mer än en vecka. Men det spelar ingen roll hur mycket det regnar, vi struntar högaktningsfullt i det, för vi rullar ju snart in i Kiruna!
De flesta kirunabor undrade väl vad vi skrek och tjoade om, men ärligt talat så märkte vi inte av deras undrande blickar särskilt mycket. En journalist från Norrbottenskuriren var där och tog kort på oss i vår glädjeyra.
Så fort vi fick chanse frågade vi en man som intresserat närmat sig om han möjligtvis kände till en munk vid namn Broder Johannes. Till vår förvåning fick vi ett jakande svar, ett fullständigt namn och tipset att kolla 118118 efter nr.
Marcus och Johannes undersökte saken vidare medans jag och Mattias stack iväg för att fixa lite vykort.
När vi kom tillbaka så stod myten, mannen, legenden Broder Johannes där och småpratade med resten av grabbarna. Precis där sjönk det in: vi hade lyckats!!
Vi tog ett snabbt gruppfoto och gav oss sedan iväg för att hitta lite kinamat.
Efter maten o lite samtal med radio samlade vi ihop våra saker och gjorde oss redo för att åka. Vi tog farväl av Mattias och hans Pappa!, som skulle till Norge o fiska, och började packa in mopparna i hyrsläpet.
Nu sitter vi i bilen som med en avskyvärd hastighet (känns det som) åker söderut.
Vi åker på en såkallad europaväg som verkar vara till hälften grusgrop och till hälften tråkig asfaltsväg mellan Kiruna och Luelå i jakt på bättre vägar. Samtidigt som vi jagar och skriker på korkade renar som lunkar fram på vägen. Under tiden lyssnar vi på tokpsykadelisk rymdplingplong "musik" och dricker red bull.
Vi har släpet i 22 timmar till och ska stanna i Skellefteå för att bärga Marcus moppe, i Nyköping, Kalmar och Karlshamn. Rock 'n' Roll!
EPILOG
Det har varit en underbar resa för oss och vi vill tacka alla ni som har hjälpt oss att komma hela vägen fram:
Våra familjer så klart, utan er hade vi inte varit födda
Wickells i Kyrkhult
Erik Magnusson
Nylund!
Lina i Ö-vik
Främling som lånade ut din bil till oss i Värnamo
Tomas i Sösdala
Fottas MC
Fors Gummiverkstad
Säter Cykel o Motor
Mats i den gröna folkabussen
Bongbro Elvis
Tomas "The King" i Bollnäs
FotografJennie för att du fixade dusch i Härnösand o tog grymma bilder
Polisen som INTE gav oss böter i Umeå
Snäll kvinna som hade öppet i femton minuter till för vår skull i Jokkmokk
Wennström med familj, maten var utsökt!
Montelius!
Larsson!
Kosken!
Alls som har stannat o pratat med oss
Alla ni flickor som flörtat med oss
Alla bilister och motorcyklister som tutat och vinkat glatt
Rolluppkungen för soppa o dekaler!
Grotescogänget
Monty Python
Galenskaparna
Mix Megapol Malmö
Bagheera!
Dig som försökte pricka Johannes med öl... och missade
Taxikillen i Ö-vik, lycka till med jobbet
Alla ni som läser och kommenterar bloggen o skickar glada sms
Jan-Erik i Ö-vik för djupa samtal
Sist men absolut inte minst (antagligen störst av alla): Johannes Namnlösa moppe och Björns Dolores, för att ni aldrig gav upp, vi älskar er mer för var dag som går
Har vi glömt någon så tackar vi dig ändå, tack...
VAD HÄNDER NU?
Vi sticker hem och vilar upp oss innan Hultsfredsfestivalen, som jag, Johannes o Marcus ska på. Hälsa på oss om ni råkar vara i krokarna: Camp Navy.
Lite mera långsiktigt ska vi rusta upp mopparna och har redan börjat fundera på nästa resa. Just nu lutar det åt en tur söderut genom Europa under en månad eller två nästa sommar.
Vi ser gärna att fler följer med, ta kontakt med oss om du är sugen.
Maila oss på bjorn.gunnvall@hotmail.com eller johanneshjelm@gmail.com
Då var det slut från oss för den här gången, puss o hej på er allihopa.
Visste du förresten att vi under resans gång har tryckt i oss över tio st tuber renost.
onsdag 1 juli 2009
Sista natten med gänget!
Nu sitter vi i Mattias Pappas! lägenhet i Svappavaara, endast 46 km från vårt mål i Kiruna!
Marcus har vi lämnat att förlusta sig med sin mekanikerkamrat Wennström som bor i Gällivare.
Dagen har gått väldigt fort och ganska enahanda. Lite incidenter har vi dock haft, t.ex. när Björn tyckte att det var lika bra att köra rätt ner i diket med sin stackars Dolores eller när samma glada amatör lyckades komma ca en och en halv meter från att köra på en stor rentjur.
Vi har även pratat med NSD, som kom ut från Gällivare och mötte oss för en snabb intervju.
------------------------------------------------
Väl i Gällivare träffade vi på lumparpolaren Wennström som bjöd på middag! och en liten tur upp på Dundret att beskåda utsikten. Maten var exceptionellt bra!
Vi träffade även en lokal moppefantast som kom rullande på en cykel med en liten påhängsmotor från Nürnberg och förklarade att han hade ett 40-tal mopeder hemma. Vi diskuterade Dolores morgontrötthet och han gissade på att det var brytarna som spökade. Det gissade vår Guru i Kyrkhult också och vi tror dem båda två, men hoppas på att hon ska hålla hela vägen fram.
bagheeeera!!!
Det kommer att bli två sargade mopeder som rullar in i Kiruna imorgon; Johannes' som nu saknar fot- hand- och parkeringsbroms, stänkskärm och kicker samt har lösa fotpinnar, en fasttejpad bensintank och vars framhjul fladdrar som en svärm vilsna nattfjärilar. Dessutom är hans sadel tillverkad av en fakir hög på morfin. Han har kört de senaste femtio milen endast på tvåans växel pga en kass växelförare eller något sådant.
Björns älskling Dolores har det lite bättre ställt, hon saknar bara bakljus, hand- och parkeringsbroms samt fotbroms på ena framhjulet. Sen måste hon vara igång i en halvtimme för att bli varm innan det går att köra någonstans, men det är en annan historia. Plus att hon har utvecklat ett katapultsäte som hotar att kasta av den oförberedde.
Det ska nog gå bra ändå.
Planen är att rulla in med följebilen i täten och Wagners Ride of the Valkyries dånande ur lämpliga ljudanordningar. Vet ni inte vad det är för låt så råder vi er att gå och se Francis Ford Coppolas mästerverk Apocalypse Now med Martin Sheen i huvudrollen. Underbar rulle som vi känner igen oss mycket väl i. Vår egen Colonel Kurtz är den ökände och mystiske Broder Johannes som vi skall söka reda på imorgon.
Väl framme på torget blir det kontakt med media och kanske en aning skumpasprutande.
Sen samlar vi oss i ett par timmar och har ett släp bokat från klockan 1800. Då blir det raka vägen ner söderut med mopparna där bak.
Vi är inne på upploppet, följ oss i mål! Vi kommer med en sista uppdatering imorgon!
Tack till dig som har donerat, du vet vem du är! We <3 (inget sexuellt)
Marcus har vi lämnat att förlusta sig med sin mekanikerkamrat Wennström som bor i Gällivare.
Dagen har gått väldigt fort och ganska enahanda. Lite incidenter har vi dock haft, t.ex. när Björn tyckte att det var lika bra att köra rätt ner i diket med sin stackars Dolores eller när samma glada amatör lyckades komma ca en och en halv meter från att köra på en stor rentjur.
Vi har även pratat med NSD, som kom ut från Gällivare och mötte oss för en snabb intervju.
------------------------------------------------
Väl i Gällivare träffade vi på lumparpolaren Wennström som bjöd på middag! och en liten tur upp på Dundret att beskåda utsikten. Maten var exceptionellt bra!
Vi träffade även en lokal moppefantast som kom rullande på en cykel med en liten påhängsmotor från Nürnberg och förklarade att han hade ett 40-tal mopeder hemma. Vi diskuterade Dolores morgontrötthet och han gissade på att det var brytarna som spökade. Det gissade vår Guru i Kyrkhult också och vi tror dem båda två, men hoppas på att hon ska hålla hela vägen fram.
bagheeeera!!!
Det kommer att bli två sargade mopeder som rullar in i Kiruna imorgon; Johannes' som nu saknar fot- hand- och parkeringsbroms, stänkskärm och kicker samt har lösa fotpinnar, en fasttejpad bensintank och vars framhjul fladdrar som en svärm vilsna nattfjärilar. Dessutom är hans sadel tillverkad av en fakir hög på morfin. Han har kört de senaste femtio milen endast på tvåans växel pga en kass växelförare eller något sådant.
Björns älskling Dolores har det lite bättre ställt, hon saknar bara bakljus, hand- och parkeringsbroms samt fotbroms på ena framhjulet. Sen måste hon vara igång i en halvtimme för att bli varm innan det går att köra någonstans, men det är en annan historia. Plus att hon har utvecklat ett katapultsäte som hotar att kasta av den oförberedde.
Det ska nog gå bra ändå.
Planen är att rulla in med följebilen i täten och Wagners Ride of the Valkyries dånande ur lämpliga ljudanordningar. Vet ni inte vad det är för låt så råder vi er att gå och se Francis Ford Coppolas mästerverk Apocalypse Now med Martin Sheen i huvudrollen. Underbar rulle som vi känner igen oss mycket väl i. Vår egen Colonel Kurtz är den ökände och mystiske Broder Johannes som vi skall söka reda på imorgon.
Väl framme på torget blir det kontakt med media och kanske en aning skumpasprutande.
Sen samlar vi oss i ett par timmar och har ett släp bokat från klockan 1800. Då blir det raka vägen ner söderut med mopparna där bak.
Vi är inne på upploppet, följ oss i mål! Vi kommer med en sista uppdatering imorgon!
Tack till dig som har donerat, du vet vem du är! We <3 (inget sexuellt)
tisdag 30 juni 2009
Lungnet efter stormen!
I Arvidsjaur vaknar vi upp till sorlet av tusentals mygg utanför tältet.
Vi gör det vi måste för att komma iväg så fort som möjligt, dvs. att M&J tar en titt på det närliggande Hembygdsmuseet medan Marcus och Björn åker till statoil för att koppla upp datorn.
På Hembygdsmuseet finns det mycket intressanta föremål och reliker från en svunnen tid. Däribland en potatissättningsmaskin från 1919 och avdelning med hästsaker (things for horses). Dom köpte även varsin kanelbulle med kaffe och saft, sen skrev dom i gästboken och gick tillbaka för att åka vidare.
Nästa anhalt: Jokkmokk
Sträckan mellan AJ och Jokkmokk består av att köra samma väg i 153 km och det kan ju inte vara så svårt?
Vi ger oss av och det blir en relativt odramatisk färd och vi stannar efter ca en tredjedel av vägen i Mososkel där vi äter lunch vid en lekplats, även här blir vi omringade av en härrans massa mygg! En liten kille i 12års åldern kommer fram till oss och uttrycker "Vilka coola moppar ni har" sedan går han sin väg igen.
Efter en fin sallad med Ananas, tomater, gurka, isberg o rhode island så rullar alla fyra grabbarna iväg igen.
Marcus och Mattias åker i förväg med bilen, de beslutar sig för att rulla in på en parkeringsplats och vänta in J&B för att filma dem medans de susar förbi.
Efter en kvarts väntan så får M&M se ett stort gäng motorcyklar och precis efter dem så kommer flakmopederna!
Vilken film! Tänker både M&M och börjar filma.
Mattias går fram emot Johannes och ska precis gratulera till en bra film då Johannes grimaserar och vrålar "Vi har ett helt släp getingar efter oss! KÖR! KÖR!"
(J&B försvann bakom en kurva)
Mattias och Marcus skrattade till åt skämtet, sedan började de springa, fäktas och hoppa omkring. Det var inget skämt!
Ur ingenstans hade 40-talet aggressiva getingar dykt upp runt följebilen, Marcus sprang runt som en tok och skrek åt Mattias att hoppa in i bilen och köra fram till honom.
Mattias satsade, och tog ett språng likt Carolina Klüft. Han var inne i säkerhet!
Man såg en lättnad i följebilpojkarnas ansikte, tills dess att Mattias frustrerat konstaterade "FAN! Nycklarna ligger i bakluckan!"
Nu var det helt fullt med getingar utanför bilen, och Mattias kunde inte göra annat än att genom vindrutan begrunda Marcus akrobatiska övningar.
Marcus sprang förtvivlat hit o dit, innan han slutligen kastade sig in på passagerarsidan.
"Vad är det frågan om?" Sa de i munnen på varandra.
De satt i bilen o glodde ut på getingarna i tio minuter, innan Mattias sa "man kanske kan komma åt bakluckan här innifrån bilen."
Varpå han drog av sig tröjan. (Omänskligt varmt inuti bilen)
Och klättrade bak över all packning. Efter en halvtimmas kämpande så dimper en dyblöt av svett, dock triumferande moppepojke ner på förarsätet igen, vrider om nyckeln o kör iväg.
Efter några mil passerar gänget polcirkeln och kör sedan vidare mot Jokkmokk, Kiruna har aldrig känts närmare!
Då vi hade passerat Jokkmokk i jakt på lägerplats så såg vi en skylt som sade "Mat, Vin, Öl 4Km!"
Det fanns nu inga tvivel på vart vi skulle bosätta oss för natten!
Vi slår upp läger i närheten av puben och efter lite flörtande med damerna i kassan så håller de öppet i femton minuter extra för vår skull.
Efter detta drog vi till lägerplatsen och grillade nötrullader över en öppen eld. Midnattssolen stod röd över vattnet, det var vackert!
(De enda molnen som fanns bestod av mygg)
JUST NU
Marcus och Mattias sitter här på ett internetcafé i Jokkmokk och skriver.
Grabbarna J&B befinner sig ute på den hårda, asfalterade vägen.
Medans vi smuttar på vår kaffe. Ikväll planerar vi att stanna Norr om Gällivare.
Pöss å hej/ Moppepojkarna
Vi gör det vi måste för att komma iväg så fort som möjligt, dvs. att M&J tar en titt på det närliggande Hembygdsmuseet medan Marcus och Björn åker till statoil för att koppla upp datorn.
På Hembygdsmuseet finns det mycket intressanta föremål och reliker från en svunnen tid. Däribland en potatissättningsmaskin från 1919 och avdelning med hästsaker (things for horses). Dom köpte även varsin kanelbulle med kaffe och saft, sen skrev dom i gästboken och gick tillbaka för att åka vidare.
Nästa anhalt: Jokkmokk
Sträckan mellan AJ och Jokkmokk består av att köra samma väg i 153 km och det kan ju inte vara så svårt?
Vi ger oss av och det blir en relativt odramatisk färd och vi stannar efter ca en tredjedel av vägen i Mososkel där vi äter lunch vid en lekplats, även här blir vi omringade av en härrans massa mygg! En liten kille i 12års åldern kommer fram till oss och uttrycker "Vilka coola moppar ni har" sedan går han sin väg igen.
Efter en fin sallad med Ananas, tomater, gurka, isberg o rhode island så rullar alla fyra grabbarna iväg igen.
Marcus och Mattias åker i förväg med bilen, de beslutar sig för att rulla in på en parkeringsplats och vänta in J&B för att filma dem medans de susar förbi.
Efter en kvarts väntan så får M&M se ett stort gäng motorcyklar och precis efter dem så kommer flakmopederna!
Vilken film! Tänker både M&M och börjar filma.
Mattias går fram emot Johannes och ska precis gratulera till en bra film då Johannes grimaserar och vrålar "Vi har ett helt släp getingar efter oss! KÖR! KÖR!"
(J&B försvann bakom en kurva)
Mattias och Marcus skrattade till åt skämtet, sedan började de springa, fäktas och hoppa omkring. Det var inget skämt!
Ur ingenstans hade 40-talet aggressiva getingar dykt upp runt följebilen, Marcus sprang runt som en tok och skrek åt Mattias att hoppa in i bilen och köra fram till honom.
Mattias satsade, och tog ett språng likt Carolina Klüft. Han var inne i säkerhet!
Man såg en lättnad i följebilpojkarnas ansikte, tills dess att Mattias frustrerat konstaterade "FAN! Nycklarna ligger i bakluckan!"
Nu var det helt fullt med getingar utanför bilen, och Mattias kunde inte göra annat än att genom vindrutan begrunda Marcus akrobatiska övningar.
Marcus sprang förtvivlat hit o dit, innan han slutligen kastade sig in på passagerarsidan.
"Vad är det frågan om?" Sa de i munnen på varandra.
De satt i bilen o glodde ut på getingarna i tio minuter, innan Mattias sa "man kanske kan komma åt bakluckan här innifrån bilen."
Varpå han drog av sig tröjan. (Omänskligt varmt inuti bilen)
Och klättrade bak över all packning. Efter en halvtimmas kämpande så dimper en dyblöt av svett, dock triumferande moppepojke ner på förarsätet igen, vrider om nyckeln o kör iväg.
Efter några mil passerar gänget polcirkeln och kör sedan vidare mot Jokkmokk, Kiruna har aldrig känts närmare!
Då vi hade passerat Jokkmokk i jakt på lägerplats så såg vi en skylt som sade "Mat, Vin, Öl 4Km!"
Det fanns nu inga tvivel på vart vi skulle bosätta oss för natten!
Vi slår upp läger i närheten av puben och efter lite flörtande med damerna i kassan så håller de öppet i femton minuter extra för vår skull.
Efter detta drog vi till lägerplatsen och grillade nötrullader över en öppen eld. Midnattssolen stod röd över vattnet, det var vackert!
(De enda molnen som fanns bestod av mygg)
JUST NU
Marcus och Mattias sitter här på ett internetcafé i Jokkmokk och skriver.
Grabbarna J&B befinner sig ute på den hårda, asfalterade vägen.
Medans vi smuttar på vår kaffe. Ikväll planerar vi att stanna Norr om Gällivare.
Pöss å hej/ Moppepojkarna
måndag 29 juni 2009
Another one bites the dust!
Efter en desperat nödlösning med hjulupphängningen försökte vi börja på dagens resa vi fyratiden på eftermiddagen. Det höll i 200 m, sen hoppade Marcus kedja av igen.
Johannes och Björn fick lämna M&M att lösa problemet o fortsatte mot Arvidsjaur.
Snart efter att de Två passerat Skellefteå var de tvungna att stanna för att fylla på J:s tank som fortfarande läcker.
På avstånd hör de ett mekaniskt vrål och hoppfullt stannar de kvar vid vägkanten och blickar tillbaka. Och visst är det Marcus moppe som de hör, omreparerad och lika snabb som vanligt. Glädjen är stor och det dansas och skålas i renost.
Glädjen blir kortvarig. Efter bara några kilometer ger sig lagningen igen. Björn och Johannes får återigen åka vidare på egen hand.
Matte och Mackan löser moppeproblemet genom att skruva loss Marcus tank för att ha till Johannes moppe och sedan ställa av även denna trötta flakis.
En tyst minut ägnas åt den döda moppen och sedan åker de vidare lika glada som vanligt.
Resan genom det allt mer fjällika landskapet känns allt mer surrealistisk för de två ensamma mopedisterna.
Björn börjar känna sig som om han var med i en egen version av Apocalypse Now, färden blir allt galnare ju längre norrut de kommer. Den fridfulla fllodfärden i hans fantasi slås sönder av ett brak och en fontän av gnistor. Vietcong? undrar han i ett ögonblick innan han nästan dråsar in i Johannes som stannat framför honom.
Stänkskärmen på bakhjulet hade givit upp och slitits med runt hjulet och ner i gatan. Med bävan tar de loss skärmen för att inspetera skadorna. De blir positivt överraskade. Skärmen är paj men inget annat har skadats.
De passerar gränsen i Lappland utan vidare tillbud. Hoppfullt åker de igenom Glommersträsk i jakt på mat. Men icke.
Följebilen får åka till Arvidsjaur för att hitta något. Statoil verkar vara det enda stället som är öppet och M&M skapar kaos genom att beställa fyra dubbla cheeseburgare med komiskt mycket rostad lök.
Klockan närmar sig midnatt och de Två återstående moppepojkarna börjar bli trötta. De stöter på resans första renar och följer tjoande efter dem en bit.
Inom kort möter de bilen med dess ljuvligt goda innehåll... Och hamburgarna så klart.
Med nytt mod fortsätter de in i Arvidsjaur. Tältet står i skogen nära Hembygdsmuseet.
NU
Har vi bytt tank på Johannes moped och sitter vid OKQ8 med datorn.
Jag(Björn så klart) och Marcus har precis fått reda på att vi kommit in på officersprogrammet vid Karlberg i höst. Grattis till oss! Hurra!
Bara tre dagar kvar!!!
37 mil!
Bilder kommer nog ikväll
söndag 28 juni 2009
God morgon Västerbotten!
Vi lämnade Lina vid tolvtiden igår och mötte upp Matti med följebil vid Salustrand för tvagning och lunch. För första gången var det tillräckligt varmt för att åka utan tröja.
När vi skulle lämna badstranden kommer det fram en kille med Ångermanlandstidningen i högsta hugg och undrar om det är vi som pryder förstasidan.
Visst är det vi som på en kollossal färgbild dånar över Höga Kustenbron. Inne i tidningen har vi en helsida. Inte undra på att ovanligt många har tutat och vinkat denna morgon!
Vi lämnar Ångermanland och lokalkändisskapet bakom oss och kommer in i Västerbotten. Om Möjligt blir det varmare ju längre norrut man kommer!
I Umeå pågår en gigantisk bilträff och den ena uppseendeväckande bilen efter den andra mullrar ner för stadens gator i en parad som aldrig tar slut.
Vi stjäl showen totalt. Folket står packat på trottoarerna och skrattar, jublar och tar kort på de glada moppepojkarna när de rullar förbi i triumf.
Av alla mer eller mindre trimmade, hembygda eller farliga fordon i paraden, många fullpackade till bristningsgränsen med packade människor, får de tre flakmopederna odelat mest uppmärksamhet från alla de poliser som cirkulerar området. Tydligen är det okej att ha tre berusade ungdomar i bakluckan men inte att ha en nykter Mattias (med hjälm på skallen om jag får be) på flaket. Tji fick vi...
Vi kan inte stanna kvar längre då vi måste vidare norrut redan ikväll. På vägen ut ur staden stannar vi bredvid en gammal pansarvagn och förstärker klädseln. Sen ger vi oss ut på vägarna i syfte att nå Skellefteå.
Det är en resa på ytterligare 15 mil och det har börjat skymma.
Följebilen har åkt i förväg och efter bara en timme inser vi att vi inte har tillräckligt med soppa kvar. Dunken töms. Johannes tank läcker dessutom lite lätt. Ute i ingenmansland finns det ingen mobiltäckning och vårt enda val är att ammunitionsutjäma den soppa vi har och försöka hitta en mack. GPS:en säger oss att det finns en i en by med det ondskefulla namnet Bygdsiljum! Mohahaha. Vi har 25 km dit.
Vi rullar in på världens minsta Okq8 med bara ångor kvar. Klockan har för länge sedan passerat midnatt och vi känner oss ganska slitna. Men lite chorizo och en energidryck gör susen.
Med bara två mil kvar hoppar Marcus kedja av och i det irriterade zombieskick vi befinner oss i blir det komplikationer.
Följebilen tillkallas och vi reser vårt tält på en skogsväg. Tröttheten är så överväldigande att vi bara reser innertältet och bara slänger på yttertältet som en filt och kryper in. Klockan är 05 på morgonen och vi skjuter upp allt mekande tills senare. Under dygnet har vi kört ungefär 25 mil!!!
MORGON
Kl 12.00 går vi upp och börjar titta på Marcus moppe. Det vi ser ger oss stora skälvan. Ena sidan av ramen där bakhjulet hänger har börjat brista och det gör det svårt att fästa hjulet ordentligt.
Två timmar senare har vi inte löst problemet och vi får se hur det blir. I absolut värsta fall blir det två man i följebilen hädanefter.
52 mil kvar. Det ser ut att gå vägen.
Bilder kommer upp om en liten stund, batteriet håller på att dö...
lördag 27 juni 2009
Vi har räknat lite på saken och kan nu gå ut med att vi har kört nästan exakt 130 mil!
Här är en karta över vår ungefärliga resrutt:
Visa större karta
Här är det som är kvar, endast 748 km! Utan haverier ska det ta högst fem dagar.
Visa större karta
Kärlek till er allihop!
Här är en karta över vår ungefärliga resrutt:
Visa större karta
Här är det som är kvar, endast 748 km! Utan haverier ska det ta högst fem dagar.
Visa större karta
Kärlek till er allihop!
fredag 26 juni 2009
Ingen ånger i Ångermanland
Det blir kort inlägg idag, så böla då! Vi måste iväg och leka på tivolit :D
Vi sitter i Härnösand på en parkering och spelar musik med en cykelpump och väntar på ett samtal från fotografen Jennie från ÅngermanlandsTidningen som vill ta kort på oss när vi lämnar stan.
Vi stannar en timme extra i utbyte mot att vi har fått låna duschen på redaktionen. Sjukt härligt, sist man duschade var ju i Gårsjö!
Igår innan vi lämnade Hudiksvall lapade vi lite sol på stranden och tog ett välbehövt bad. NICE!!
Sen åkte vi kustvägen mellan Hudiksvall och Sundsvall. Den kan vi rekommendera! Ganska lång och i dåligt skick, men ack så fin!
GPS:en var död, så vi körde fel två gånger och vilse en gång. Men Mattias med följebil kom till vår räddning och ledde oss rätt till slut.
Vi sov strax norr om Sundsvall, som alla utom Mattias tyckte var en ganska tråkig stad.
JUST NU
Är vi i Lina Lidéns trädgård i Örnsköldsvik och myser innan vi åker ner till Hamnfesten och umgås med de lokala förmågorna. Tack Lina för garage- och tältplats!!!
Fotografen Jennie från Härnösand tog ett par riktigt grymma bilder på oss när vi vi korsar Höga Kustenbron i bredd med följebilen bakom oss med varningsblinkers och hela köret. Vi lägger upp när vi kan!
Hej då Michael Jackson, nu får keruberna akta sig! Vi spelar Beat It och håller en högljudd minut i din ära!
Måste åka ner till stan, taxin väntar.
Förlåt för alla savfel, vi måsste stikka nu, han blis lesssen.
Puss o hej!
Vi sitter i Härnösand på en parkering och spelar musik med en cykelpump och väntar på ett samtal från fotografen Jennie från ÅngermanlandsTidningen som vill ta kort på oss när vi lämnar stan.
Vi stannar en timme extra i utbyte mot att vi har fått låna duschen på redaktionen. Sjukt härligt, sist man duschade var ju i Gårsjö!
Igår innan vi lämnade Hudiksvall lapade vi lite sol på stranden och tog ett välbehövt bad. NICE!!
Sen åkte vi kustvägen mellan Hudiksvall och Sundsvall. Den kan vi rekommendera! Ganska lång och i dåligt skick, men ack så fin!
GPS:en var död, så vi körde fel två gånger och vilse en gång. Men Mattias med följebil kom till vår räddning och ledde oss rätt till slut.
Vi sov strax norr om Sundsvall, som alla utom Mattias tyckte var en ganska tråkig stad.
JUST NU
Är vi i Lina Lidéns trädgård i Örnsköldsvik och myser innan vi åker ner till Hamnfesten och umgås med de lokala förmågorna. Tack Lina för garage- och tältplats!!!
Fotografen Jennie från Härnösand tog ett par riktigt grymma bilder på oss när vi vi korsar Höga Kustenbron i bredd med följebilen bakom oss med varningsblinkers och hela köret. Vi lägger upp när vi kan!
Hej då Michael Jackson, nu får keruberna akta sig! Vi spelar Beat It och håller en högljudd minut i din ära!
Måste åka ner till stan, taxin väntar.
Förlåt för alla savfel, vi måsste stikka nu, han blis lesssen.
Puss o hej!
torsdag 25 juni 2009
Hälsningar från Hälsingland!
Det är fyra glada och positiva gossar som rapporterar från en skogsväg vid E4:an strax norr om Enånger.
Sedan imorse då vi Gästade Gästrikland (höa, höa) hart vi färdats 16-17 mil utan större missöden. Solen har skinit på oss och moppelivet känns värt att leva igen.
Det går med en väldig fart utan all den tunga packningen som vi lämpat av i följebilen.
Dock är allt inte en dans på rosor, Johannes moppe behöver fortfarande ett nytt växlingshandtag och Björn har ett skevt bakhjul med pyspunka som måste åtgärdas. För att inte nämna att Johannes avgasrör trillar av stup i kvarten.
Anywho, problem är till för att lösas och det ska nog fixa sig till slut.
Kort om följebilen:
det är alltså Marcus Pappas! silverfärgade Audi A4 som cruisar runt och servar mopparna. Den är till bristningsgränsen fylld med diverse packning från flakisarna. Den är också prydd med vår bloggadress för att sprida vårt budskap till de städer vi åker igenom.
Resan norrut till Bollnäs var ganska händelselös, men när vi kom dit tog det fart rejält!
Mattias, som kört i förväg med följebilen, kom ut från SYSTEMET och fann en man som stod och tog kort på bloggdekalerna på bilen. Det visade sig att mannen kände chefsredaktören på Bollnästidningen och trodde att han skulle kunna vara intresserad av oss. Mattias ser så klart till att fixa en intervju tills vi anländer till staden.
Snart efter det av vi kört in i ett mycket sömnigt Bollnäs kommer alltså en reporter och börjar fråga ut oss. Under frågestunden uppmärksammar pojkarna, som trots allt är gossar från flottan som varit ute på vägen ett bra tag, två flickor som sitter och betraktar spektaklet från en balkong tvärs över gatan.
När reportern promenixat iväg kör Björn och Marcus iväg för att handla mat och Johannes och Mattias fördriver tiden genom att kalla till sig de två flickebarnen som något blygt närmar sig moppepojkarna.
B&M kommer tillbaka lagom för att se flickorna ge ut sina nummer och svassa därifrån.
Innan vi hinner lämna staden närmas vi av Tomas! som är vår nya mentor och livsrådgivare. Han kan tamejfan allt!
I tonåren råkade han ut för en motorcrossolycka och var lam och stum under en tid. Han haltar fortfarande. True story!
Han har typ fotografiskt minne och har lärt oss en hel del tips och trix att använda i livet. Till exempel vad man inte skall göra med gäss... blä...
Sen åkte vi vidare mot Enånger och Mattias fortsätter köra följebil.
Efter dryga tio minuter händer det som inte får hända!!!
Godispåsen är kvar i bilen!!!!
Efter ett snabbt samtal stannar Mattias i vägkanten och håller ut påsen likt en stafettpinne. En blåröd blixt dånar förbi och påsen försvinner.
Tiden går...
I Enånger stannar Mattias vid BORKAS CAMPING för att snällt fråga om vi möjligtvis kunde bli sponsrade med en natt. Men ägaren häver bara ur sig en rad vulgäriteter och kränkningar innan stackars Mattias ens hunnit tala till punkt. Fy på dig din äckliga gubbe!
Chockad åker Mattias iväg och möter upp med moppepojkarna.
500 meter bort längs E4:an stannar vi och bosätter oss.
Till middag blir det stekt fläst med löksås och potatis. OCH ÖL!
SENASTE NYTT FRÅN HUDIKSVALL!!!
Nu sitter vi i FORS GUMMIVERKSTAD och lånar el. De har precis fixat till Björns bakhjul HELT GRATIS!! Ni är bäst killar! Utan er skulle stackars Dolores bakhjul säckat ihop till en formlös klump innan vi ens hunnit till Jokkmokk.
Tack även till Mats med den gröna folkabussen i Hofors som mer än gärna stannade och hjälpte oss trots att vi var lite lätt alkoholpåverkade, ganska smutsiga och stod och spelade kubb på en busshållplats ute i skogen.
Och TACK till alla som skickar kommentarer och glada sms, ni gör det här så sjukt roligt för oss!
Puss o HEJ!
Sedan imorse då vi Gästade Gästrikland (höa, höa) hart vi färdats 16-17 mil utan större missöden. Solen har skinit på oss och moppelivet känns värt att leva igen.
Det går med en väldig fart utan all den tunga packningen som vi lämpat av i följebilen.
Dock är allt inte en dans på rosor, Johannes moppe behöver fortfarande ett nytt växlingshandtag och Björn har ett skevt bakhjul med pyspunka som måste åtgärdas. För att inte nämna att Johannes avgasrör trillar av stup i kvarten.
Anywho, problem är till för att lösas och det ska nog fixa sig till slut.
Kort om följebilen:
det är alltså Marcus Pappas! silverfärgade Audi A4 som cruisar runt och servar mopparna. Den är till bristningsgränsen fylld med diverse packning från flakisarna. Den är också prydd med vår bloggadress för att sprida vårt budskap till de städer vi åker igenom.
Resan norrut till Bollnäs var ganska händelselös, men när vi kom dit tog det fart rejält!
Mattias, som kört i förväg med följebilen, kom ut från SYSTEMET och fann en man som stod och tog kort på bloggdekalerna på bilen. Det visade sig att mannen kände chefsredaktören på Bollnästidningen och trodde att han skulle kunna vara intresserad av oss. Mattias ser så klart till att fixa en intervju tills vi anländer till staden.
Snart efter det av vi kört in i ett mycket sömnigt Bollnäs kommer alltså en reporter och börjar fråga ut oss. Under frågestunden uppmärksammar pojkarna, som trots allt är gossar från flottan som varit ute på vägen ett bra tag, två flickor som sitter och betraktar spektaklet från en balkong tvärs över gatan.
När reportern promenixat iväg kör Björn och Marcus iväg för att handla mat och Johannes och Mattias fördriver tiden genom att kalla till sig de två flickebarnen som något blygt närmar sig moppepojkarna.
B&M kommer tillbaka lagom för att se flickorna ge ut sina nummer och svassa därifrån.
Innan vi hinner lämna staden närmas vi av Tomas! som är vår nya mentor och livsrådgivare. Han kan tamejfan allt!
I tonåren råkade han ut för en motorcrossolycka och var lam och stum under en tid. Han haltar fortfarande. True story!
Han har typ fotografiskt minne och har lärt oss en hel del tips och trix att använda i livet. Till exempel vad man inte skall göra med gäss... blä...
Sen åkte vi vidare mot Enånger och Mattias fortsätter köra följebil.
Efter dryga tio minuter händer det som inte får hända!!!
Godispåsen är kvar i bilen!!!!
Efter ett snabbt samtal stannar Mattias i vägkanten och håller ut påsen likt en stafettpinne. En blåröd blixt dånar förbi och påsen försvinner.
Tiden går...
I Enånger stannar Mattias vid BORKAS CAMPING för att snällt fråga om vi möjligtvis kunde bli sponsrade med en natt. Men ägaren häver bara ur sig en rad vulgäriteter och kränkningar innan stackars Mattias ens hunnit tala till punkt. Fy på dig din äckliga gubbe!
Chockad åker Mattias iväg och möter upp med moppepojkarna.
500 meter bort längs E4:an stannar vi och bosätter oss.
Till middag blir det stekt fläst med löksås och potatis. OCH ÖL!
SENASTE NYTT FRÅN HUDIKSVALL!!!
Nu sitter vi i FORS GUMMIVERKSTAD och lånar el. De har precis fixat till Björns bakhjul HELT GRATIS!! Ni är bäst killar! Utan er skulle stackars Dolores bakhjul säckat ihop till en formlös klump innan vi ens hunnit till Jokkmokk.
Tack även till Mats med den gröna folkabussen i Hofors som mer än gärna stannade och hjälpte oss trots att vi var lite lätt alkoholpåverkade, ganska smutsiga och stod och spelade kubb på en busshållplats ute i skogen.
Och TACK till alla som skickar kommentarer och glada sms, ni gör det här så sjukt roligt för oss!
Puss o HEJ!
onsdag 24 juni 2009
Beslut har fattats!
Nu har vi gjort det enda rätta, brutit ihop och kommit igen.
Först och främst vill vi tacka alla som har hört av sig med glada och upplyftande sms och telefonsamtal, TACK!
Vi efter en godnatts sömn fått tag på en bil. Resan kommer nu att fortsätta med tre mopeder och Mattias moped kommer att lämnas i Falun. Bilen skall vi använda som följebil och kommer att ta större delen av packningen.
Hur resplanen ser ut är ännu inte helt bestämt, men det kommer att bli "full fart framåt" wohooo!
En uppdatering om dagens bravader kommer innom kort...
Först och främst vill vi tacka alla som har hört av sig med glada och upplyftande sms och telefonsamtal, TACK!
Vi efter en godnatts sömn fått tag på en bil. Resan kommer nu att fortsätta med tre mopeder och Mattias moped kommer att lämnas i Falun. Bilen skall vi använda som följebil och kommer att ta större delen av packningen.
Hur resplanen ser ut är ännu inte helt bestämt, men det kommer att bli "full fart framåt" wohooo!
En uppdatering om dagens bravader kommer innom kort...
tisdag 23 juni 2009
Desperate time need desperate measures!
Nu är det kört! Efter en solig dag som startade i Säter så har vi nu stannat utanför Hofors med en obrukbar moppe och tunga känslor. Navet på mattias bakhjul är bara millimeter från att skära ihop totalt. Vår tid räcker inte till för att ta oss till Kiruna i den takt vi tidigare hållit.
Vårt krigsråd har kommit fram till en del möjligheter, men ingen definitiv lösning. Det vi kommit fram till är:
● Stanna här och gråta
● Ge upp och åka hem (nedröstat)
● Ge upp och åka till Stockholm för att bli alkoholister
● Lämna av den trasiga moppen och åka med följebil som tar all packning så att det går fortare
● Köra tills tiden tar slut och lösa problemen som kommer och sedan lösa transportproblemet hem
Vad ska vi göra? Kom gärna med egna förslag och lösningar!
Eftersom vi inte kan svara på inlägg eller läsa bloggen så ber vi er att kontakta oss på dessa nummer:
0730420596
0739981574
Ring in era förslag. Motivera och debattera!
Tillsvidare stannar vi på en busshållplats ute i nowhere, där vi håller modet uppe genom att dricka Corona med lime (tacka kocken) och spela kubb.
Hjälp oss!
Beslut fattas 13:10 imorgon (Onsdag).
Vårt krigsråd har kommit fram till en del möjligheter, men ingen definitiv lösning. Det vi kommit fram till är:
● Stanna här och gråta
● Ge upp och åka hem (nedröstat)
● Ge upp och åka till Stockholm för att bli alkoholister
● Lämna av den trasiga moppen och åka med följebil som tar all packning så att det går fortare
● Köra tills tiden tar slut och lösa problemen som kommer och sedan lösa transportproblemet hem
Vad ska vi göra? Kom gärna med egna förslag och lösningar!
Eftersom vi inte kan svara på inlägg eller läsa bloggen så ber vi er att kontakta oss på dessa nummer:
0730420596
0739981574
Ring in era förslag. Motivera och debattera!
Tillsvidare stannar vi på en busshållplats ute i nowhere, där vi håller modet uppe genom att dricka Corona med lime (tacka kocken) och spela kubb.
Hjälp oss!
Beslut fattas 13:10 imorgon (Onsdag).
måndag 22 juni 2009
Dag 6
Först en notering angående föregående inlägg; moppepiraterna som stal stackars Björns matkassa var inga mindre än Mattias & Marcus, så lugna ner er!
Ett värmländskt inferno, dag 6
Efter att ha lämnat Karlskoga begav vi oss snabbt mot Nora, där vi skulle möra Marcus’ Mamma! och syster för en liten fika. När läskdrickandet och bullätandet var genomfört började våra moppetrubbel. Det var Mattias’ Puch som baktände och var orkeslös. De två M:pojkarna började meka och J&B stack in mot centrum för att handla och fraternisera med lokalbefolkningen.
Värt att notera är att det regnade ymnigt.
Inne i staden fick pojkarna tipset att i Kiruna söka upp en kringvandrande munk vid namn Broder Johannes om vi fick några problem. Seriöst!
M’n’M lyckades inte riktigt lösa moppeproblemet och begav sig in till sina kamrater. När vi skulle lämna stan lade Björns växellåda ner en aning men han gjorde en snabb o tillfällig lagning och färden fortsatte.
Mattias moppe började snart självdö och vi stannade på en busshållplats ute på landet för att meka. Klockan närmade sig kvällning och folk började bli griniga.
Kocken bestämde sig för att göra en insats och tog på sig förkläde och fluga för att börja förbereda middagen. Det byggdes ett litet regnskydd och med sång, dans och klassisk musik tillreddes en riktig festmåltid: spaghetti med lök & bacon.
Snart var stämningen på topp och vi kunde fortsätta vår färd.
Efter en stund svängde vi in på en liten grusväg som visade sig bli en aning längre än vi hade önskat. Vi kom allt längre ut i skogen och backarna blev allt brantare. Puchen gav upp halvvägs och det talades om att slå läger för natten. Dock insåg vi att det bästa vore att bogsera liket till Kopparberg en och en halv mil bort. Sagt och gjort, återigen åkte bogserlinan fram och Marcus’ trimmade muskelmoppe fick agera draghäst.
Väl framme en Kopparberg gjordes en liten lägerplats nära badplatsen och vid gott mod gick vi till sängs.
IMORSE…
Satt vi utanför en till synes nedlagt tågstation och väntade på att den enda mekaniker i staden som kunde laga moppar skulle öppna, vilket han gjorde 15.00!!!! Fast innan någon klagar på killen vill jag bara påminna om att han måste sköta banken, mataffären, macken och brandkåren också.
Vi ligger ca 50 km efter, men vad är det i evighetens perspektiv: en ovanligt lång blinkning? En bagares dumma bulle?
Efter ett samtal med Wickells (vår räddare i nöden, vår moppeguru i Kyrkhult!) vet vi (kanske) att det är brytarna på Puchen som spökar. Marcus har efter bästa förmåga donat dem och nu går den nästan som ny!
FYFAN VAD VI ÄR BRA!!!
Innan vi stack träffade vi faktiskt Bongbro Elvis! Han kom körande på en splitterny flakis och vi var tvungna att ropa till oss honom. Han bor ute i skogen och samlar på 50-talsrock och jukeboxar. En jättetrevlig grabb, vi har lovat att skicka ett vykort när vi kommer till Kiruna. Rock On!
Men än skulle vi inte åka tydligen! En trevlig tjej från Närkes Allehanda uppmärksammade oss och ville gärna fotografera oss och ställa lite frågor. Sagt och gjort och nu kan vi ge oss av och lämna Kopparberg bakom oss
Vid ett litet fik på vägen satt vi på en rastplats och lånade el till vår dator. Tyvärr fanns ingen täckning på vårt internet, så vi får publicera detta nån annan stans.
Dagens tack: Marcus Larsson, vår första donator, du är en klippa!
JUST NU!:
Vi har precis åkt in i Ludvika och Dalarna. Då, vid ett rödljus på en tungt trafikerad väg, får Johannes problem med sin moped! Den vill inte lägga i växel. Johannes blir stressad. Vad är det som händer!? Ljuset skiftar från rött till gult medans Johannes har en stor lastbil flåsandes i häcken.
Det blir grönt. Inget händer med moppen. De andra pojkarna drar ovetandes iväg mot Falun dit vi ska. Johannes ser inget annat val än att knuffa sin tjuriga moped åt sidan, men han vet att hans kamrater kommer tillbaka. Det gör i alla fall en av dom. Och kan ni gissa vem det var?
Jo Marcus! De andra stannar villigt kvar lite längre fram på en parkering.Marcus kan konstatera att växelvajern måste spännas. Det är snabbt gjort. Han kör en provrunda medans Johannes flitigt uppdaterar bloggen. Marcus ser ändå inte riktigt nöjd ut när han återvänder...
"Det är lamellerna, hitta en verkstad" -Säger han.
Och det har vi gjort nu (Tur att den låg precis där vi kraschade, Fottas MC, tack till er!) och vi hoppas att vi kan ta oss till Falun ikväll. Håll ut.. Det gör vi ;) !
söndag 21 juni 2009
Lördag Kväll!!
Vi lyckades till slut lämna Mattias' hem och bege oss mot Karlskoga. Efter ca 10 minuter kommer kvällen första haveri, kickern på Johannes' moped skakar plötsligt av. Men skam den som ger sig, vi plockar med den som en trofé och bryr oss inte mer om saken.
Johannes flakmoped går som en raket, helvild efter sin tid i fångenskap.
Efter en halvtimme inser Björn att det är en dålig idé att köra med plånbok och mobil i fickorna då det finns en risk att de trillar ur. Under manövern infinner sig dock ett driftfel i Björns iskalla händer och trots hans desperata bröl fladdrar hela matkassan på 3750:- iväg i den ljumma sommarkvällen. Pengarna bärgas snabbt av moppepirater och Björn får aldrig se dem igen. Jahrrr!
I Degerfors möter vi en skock ungdomar mitt i en lång uppförsbacke. De tjoar och två av dem springer glatt om de kämpande packbestarna. Det märks att det är lördagskväll. Folk, som dessa ungdomar, är mer än lovligt överförfriskade. Pisk ska de ha!
En kille i en bil som körde om oss var dock inte törstig längre och bestämde sig för att dela med sig med Johannes genom att försöka lobba sin öl på honom, och det ganska hårt!
Vilken tur att han missade, för lille Johannes var inte särskilt törstig just då.
I Karlskoga tappar Johannes sitt avgassystem och vi pausar för att skruva fast det igen.
Vi närmas av ett par unga killar som undrar om vi har lite hashish. Tydligen kör alla knarklangare i Karlskoga runt på flakmoped.
En av killarna blinkar förföriskt åt Johannes och vi flyr ut ur staden.
Inne i ett villaområde hittar vi en trevlig, mossig dunge som vi bosätter oss i.
Vi packar in oss i tältet och käkar lite chips.
NU
Efter en kall natt som bara Björn lyckats sova sig igenom utan att påverkas av kylan är vi nu redo att bege oss mot Ludvika.
P.S Hultgren kräver att vi skriver något om honom också, så here goes; hans moped är slö i uppförsbackarna vilket betyder att han allt som oftast måste hoppa av och springa bredvid. Han har alltså fått resans första riktiga motionspass och han surar som tusan över det. MEN BÖLA DÅ!!
D.S
P.P.S Du vet att vi älskar dig grabben!
D.S
Johannes flakmoped går som en raket, helvild efter sin tid i fångenskap.
Efter en halvtimme inser Björn att det är en dålig idé att köra med plånbok och mobil i fickorna då det finns en risk att de trillar ur. Under manövern infinner sig dock ett driftfel i Björns iskalla händer och trots hans desperata bröl fladdrar hela matkassan på 3750:- iväg i den ljumma sommarkvällen. Pengarna bärgas snabbt av moppepirater och Björn får aldrig se dem igen. Jahrrr!
I Degerfors möter vi en skock ungdomar mitt i en lång uppförsbacke. De tjoar och två av dem springer glatt om de kämpande packbestarna. Det märks att det är lördagskväll. Folk, som dessa ungdomar, är mer än lovligt överförfriskade. Pisk ska de ha!
En kille i en bil som körde om oss var dock inte törstig längre och bestämde sig för att dela med sig med Johannes genom att försöka lobba sin öl på honom, och det ganska hårt!
Vilken tur att han missade, för lille Johannes var inte särskilt törstig just då.
I Karlskoga tappar Johannes sitt avgassystem och vi pausar för att skruva fast det igen.
Vi närmas av ett par unga killar som undrar om vi har lite hashish. Tydligen kör alla knarklangare i Karlskoga runt på flakmoped.
En av killarna blinkar förföriskt åt Johannes och vi flyr ut ur staden.
Inne i ett villaområde hittar vi en trevlig, mossig dunge som vi bosätter oss i.
Vi packar in oss i tältet och käkar lite chips.
NU
Efter en kall natt som bara Björn lyckats sova sig igenom utan att påverkas av kylan är vi nu redo att bege oss mot Ludvika.
P.S Hultgren kräver att vi skriver något om honom också, så here goes; hans moped är slö i uppförsbackarna vilket betyder att han allt som oftast måste hoppa av och springa bredvid. Han har alltså fått resans första riktiga motionspass och han surar som tusan över det. MEN BÖLA DÅ!!
D.S
P.P.S Du vet att vi älskar dig grabben!
D.S
lördag 20 juni 2009
Midsommar, åh ljuva midsommar!
De tre återstående pojkarna (Björn, Marcus & Mattias) vaknade, runt klockan 10.00, utvilade och glada på en mossbädd vid en grusväg utanför Hjo. Föregående natt hade vi bestämt oss för att ta igen alla de mil vi förlorat under tidigare dagar så vi körde glada i hågen ca 160-170 km. Lägret sattes runt halv ett med målet uppnått.
Runt grantopparna skymtade man en blå himmel och fåglarna sjöng. All mopparna fungerade, även om vi någonstans längs vägen hade förlorat skyddet till Björns baklykta och fyllningen i Marcus ljuddämpare.
Så vi lämnar skogen (i Marcus' ljuddämparlösa fall med ett helvetiskt vrål som nog tar kål på en och en annan fågelkrake) och inser när vi får lite utsikt ut över landet att vi även idag kommer att bli pissade på av den stora jätten i skyn. Stora regnmoln tornar upp sig i alla väderstreck. Och mycket riktigt, inom bara ett par minuter störtar det ner och vi tackar fru fortuna att vi inte ska åka längre än till Gårsjö idag, en resa på blott 80 km.
Under alla de timmar man spenderar på mopeden hinnar man fundera över allt möjligt i livet, från sin egen framtid och hur man ska klara hösten ekonomiskt, till huruvida en katt verkligen kan bli så tjock att benen verkligen inte når ner till golvet... Kan den det? Och hur ser den ut när den äter i så fall?
I Hjo känner folket igen oss och fem omkörande bilister i rad saktar in, tutar varsin trudelutt och vinkar glatt när de känner igen nötterna som inte verkar ge upp.
Det börjar bli en allt vanligare syn att mötande bilister ser oss, lyser upp i igenkännande för att sedan skaka på huvudet och skratta som för att säga: "shit, dom har klarat sig så här långt, dom menar verkligen allvar!".
Regnet hindrar alla sorts äventyr och strapatser och vi kör på i fuktig tystnad.
Vi kör ett ärevarv in i Töreboda och träffar på flottistkamraten Koskenranta + flickvän. Vi trotsar skitvädret och käkar glass.
Allt eftersom spricker det upp och solen börjar visa sig.
Innan vi anländer till Hova åker regnställen och presenningar av inför vårt varma mottagande av Johannes, Mattias Mamma! och en reporter från Mariestadstidningen. Några kilometer innan staden stannar vi för att Mattias ska kunna snacka i telefon och snabbt kommer en liten vitskäggig gubbe fram och uttrycker sin uppskattning för våra flakisar. Det visar sig att han känner igen oss från tidigare reportage samt att han har lite idéer om vad man skulle kunna fylla Marcus vrålande tomma ljuddämpare med.
Vi anländer till Hova efter att Mattias har släpats upp för en backe efter sin moppe som har en enastående semestergas.
I Hova centrum välkomnas vi av en banderoll som gratulerar oss till vårt första 500-kilometers-stopp och en ivrig reporter som filmar vår ankomst. Även Mattias Mamma!, Johannes och Koskenranta han anlänt.
Efter intervjuer, foton och filmning drar vi via en massa grusvägar hem till Mattias för midsommarfirande. Både Marcus´och Björns växellådor håller på att ge upp men vi anländer som vi skall.
Mopparna ställs snabbt in i stallet och vi springer in och kastar i oss välkomstdrinken, en naggande god och fasligt påverkande hjortronlikör.
Midsommarmiddagen dukas fram och med öl och brännevin till hjälp känns det snart som att vi har vunnit den största seger som tänkas kan.
Regnet börjar falla och det känns som en perfekt svensk midsommar.
Planerna för kvällen med utgång i Mariestad grusas snabbt då vi inser att samtliga närvarande är gravt berusade och knappt kan gå rakt.
Bastun börjar eldas och Mattias Mamma! ställer upp med skönsång på gitarr.
Mot en hel- och en halvfinne (Kosken och Mattias) har Björn, Marcus och Johannes inte en chans och de lämnar snabbt bastun och den nakenfest som pågår där inne. De stupar i säng innan klockan ens slagit elva på kvällen.
Glad Midsommar till er allihop, hoppas att ni hade hälften så kul som oss!
DAGEN EFTER
Uppgång vid tiosnåret och en riktig frukost gör mycket för att få oss att känna oss som kungar.
Vi bestämmer oss för att fixa allt som skall fixas (listan är lång; Johannes hjul måste monteras med ekrar o allt, olja skall bytas, växellådor kontrolleras, muttrar dras och mat inhandlas) och sedan ge oss av mot eftermiddagen. Vi har även planerat om reserutten lite och ikväll kör vi till Karlskoga för att imorgon besöka Ludvika. Om nu allt går som det skall vill säga. peppar peppar...
Puss o Hej!!! /
Moppepojkarna
P.S
Det känns som att trots alla motgångar så kan det här gå vägen. Alla känner säkerligen ett visst mått av tvivel och en gnagande känsla av oro inför de tomma norrländska vidderna där hjälp ej står att finna, men med vår envishet, humor och framåtanda så ska vi tamejfan ta oss hela vägen, om vi så skall springa mopparna de sista milen!
Det enda som möjligtvis kan stoppa oss är det faktum att det inte direkt är gratis varje gång en av mopparna kraschar. Hittills har vi tillsammans lagt ut nästan 4000 pix enbart på reparationer längs vägen, och ingen av oss är direkt en krösus. Menmen, det finns inget att göra åt saken, bara fortsätta tills vi når torget i Kiruna stad eller tills antingen livsgnistan eller våra dinarer tar slut. /Björn Gunnvall
D.S
fredag 19 juni 2009
Tredje dagen
Kalimera!
Den tredje dagen (den 18/6) har lidit mot sitt slut. En dag som inte började så bra men slutade en smuuula bättre.
1. Vi vaknar och märker att det duggregnar men ligger kvar en stund och hoppas att det avtar, vilket det gör.
2. Vi stiger upp och packar ihop tältet och förbereder oss för regn, dvs tar på oss våra regnkläder. Klockan är vid denna stund 08.00 och vi har en bit att ta oss, för det var ju meningen att vi skulle ta oss ända till Värnamo igår, men vi slog läger ett par mil därifrån istället pga mörkrets intåg.
Och visst börjar det regna och det regnar inte lite heller! Tjocka, kladdiga regndroppar smattrar mot hjälmarna när vi kör iväg.
Vi hinner inte långt förrän det händer...
Plötsligt börjar bakhjulet på Johannes moped vobbla och fladdra runt som en förvirrad skogshare som knackat på på fel dörr när den ska på släktkalas. Vi kan snart konstatera att många ekrar har brustit på hjulet och detta är inte det lättaste att byta på en bussficka ute i ingenstans i ösregn, dessutom har vi inte reservdelar med oss. Vad ska vi ta oss till? Ska vi ge upp och lämna mopparna här, ta bussen till närmaste tågstation och åka till respektive hem där det finns garanterad sängplats för natten och mat när man helst önskar?
Nej, såklart inte! Vem nappar på något sånt?! Det vi kommer fram till är att vi delar upp oss... Marcus och Björn åker iväg får att tigga färdmedel så att de kan åka till närmaste stad/samhälle/by/håla och köpa en ny fälg. Sagt och gjort. De båda ger sig av för att se vad som kan fixas fram medans Johannes och Mattias står kvar och vaktar mopederna.
Efter att Marcus och Björn har varit på närmsta gård utan framgång ger de sig av till nästa. HÄR! Här finns en vänlig själv som lite försiktigt och tveksamt lånar ut sina fina, nyduschade VW Golf. Marcus skyndar tillbaka till Jonte och Mattias för att skruva av bakhjulet som de ska ha med sig till Värnamo och till Ljungby där de hoppas på att hitta moppereparatörer. Marcus skruvar av hjulet på direkten och väntar på att Björn ska ha bekantat sig med bilen och sedan hämta honom... Marcus väntar, så gör även Johannes och Mattias... Det regnar fortfarande... De väntar lite till och kliar sig i sina huvuden och undrar varför Björn dröjer. Då tappar Marcus tålamodet och ringer Björn, då visar det sig att han har kört till Värnamo ensam och letar serviceställen på vilket Marcus blir aningen ställd och irriterad, Björn har ju inga dimensioner att gå efter, men det visar sig ändå att inga reparatörer står att finna i Värnamo.
Björne kör då tillbaka till de väntande pojkarna och plockar upp Marcus inklusive trasigt hjul och brummar iväg mot Ljungby. Och kvar i ösregnet står då Johannes och Mattias kvar då klockan passerar 10.00. Vad ska de göra nu?
De kan ju inte stå ute i regnet mer så de tar en varsin fungerande moppe och sticker till mannen som lånade ut bilen där de ska fråga om de får komma in och värma sig lite och byta kläder ty alla regnställ håller inte vad de lovar. De knackar på och ställer den vänliga frågan men nekas tillträde, men de fick sitta i växthuset på bakgården! Bättre än inget... Här sitter de och väntar nån timme tills Mackan och Björnen kommer tillbaka utan resultat. Men De har i alla fall köpt mat! Ja lite frukost skulle sitta fint :D Då kläcks en god idé från Hultgren! Om vi kan fixa upp Johannes till Mattias hem i Gårdsjö tillsammans med hans moppe nu på studs så kan han vara där och fixa den tills de resterande kommer dit och möter upp honom! Idén godtas av samtliga i gruppen!
Nu ska de bara ha nån som kan skjutsa Johannes till Gårdsjö. De ringer Elmekaniker Oskar Nylund. Även han tjänstgjorde på HMS Orion. Han bor i Lidköping och han kunde ställa upp, snäll som han är.
Klockan är 13.00 vid detta laget och regnet börjar avta. Killarna bestämmer sig för att köra vidare så långt de hinner medans Johannes stannar kvar på bussfickan och väntar in Oskar som slutar jobba klockan 14.00. Johannes blir fördelad mat i form av en chokladkaka, Lingongrova, Renost som pålägg, en banan och en kvarts dunk vatten. Han får även en bok som sysselsättning och ett paraply i form av en pressenning. Nu drar de andra iväg.
Johannes startar med att rätta till pressenningen så att den är bekväm att sitta på, bryter de första chokladbitarna och slår upp första sidan i boken.
Nu tittar solen fram och asfalten torkar upp. Johannes lägger ifrån sig boken och lägger sig själv på asfalten jämte den defekta mopeden för att njuta utav solen och ta igen lite förlorad sömn.
Under två och en halv timme ligger Johannes och lapar sol och titt som tätt stannar människor i sina bilar och kollar förundrat på den däckade mannen som ligger rakklång på den till synes hårda asfalten och frågar: "Är du okej?", "Har du ramlat och slagit dig eller?" och "Är det du som ska köra flakmoped till Kiruna?". Johannes förklarar läget och bilarna åker lättade därifrån.
Nu kommer Oskar! Han är väldigt välkommen. Vi kör iväg mot Jönköping där de ska möta upp De tre flakmopedsmusketörerna på Max för en bit mat och när alla är samlade i Jönköping avslöjar Marcus att även han har haft problem med sitt bakhjul. Tre av fyra hjulmuttrar har under färdens gång skruvat upp sig pga det intensiva skakandet av mopeden.
Vi äter kvickt så att de tre med funkismoppar kan komma fram till Hjo senare under dygnet och Johannes och Oskar kör samtidigt mot Gårdsjö. Johannes är framme vid 22.30-tiden och tar resans första dusch hemma hos Mattias mamma.
Imorgon väntar pill med Johannes bakdäck, kontakt med media och sammanstrålning av de fyra.
Ett otroligt stort tack till vår homie Oskar Nylund från Lidköping som slutade tidigare från jobbet för att kunna åka i 2,5-3 timmar dit och lika länge tillbaka! Utan dig hade Johannes aldrig fått duscha i varmt vatten och fått sova i en skön säng.
PS. Nåt som är lite spännande är att hur hårt man än nyper sig på armbågen så gör det inte ont! KONSTIGT VA?
Imorn är det midsommarafton.
Vi ses då :)
Den tredje dagen (den 18/6) har lidit mot sitt slut. En dag som inte började så bra men slutade en smuuula bättre.
1. Vi vaknar och märker att det duggregnar men ligger kvar en stund och hoppas att det avtar, vilket det gör.
2. Vi stiger upp och packar ihop tältet och förbereder oss för regn, dvs tar på oss våra regnkläder. Klockan är vid denna stund 08.00 och vi har en bit att ta oss, för det var ju meningen att vi skulle ta oss ända till Värnamo igår, men vi slog läger ett par mil därifrån istället pga mörkrets intåg.
Och visst börjar det regna och det regnar inte lite heller! Tjocka, kladdiga regndroppar smattrar mot hjälmarna när vi kör iväg.
Vi hinner inte långt förrän det händer...
Plötsligt börjar bakhjulet på Johannes moped vobbla och fladdra runt som en förvirrad skogshare som knackat på på fel dörr när den ska på släktkalas. Vi kan snart konstatera att många ekrar har brustit på hjulet och detta är inte det lättaste att byta på en bussficka ute i ingenstans i ösregn, dessutom har vi inte reservdelar med oss. Vad ska vi ta oss till? Ska vi ge upp och lämna mopparna här, ta bussen till närmaste tågstation och åka till respektive hem där det finns garanterad sängplats för natten och mat när man helst önskar?
Nej, såklart inte! Vem nappar på något sånt?! Det vi kommer fram till är att vi delar upp oss... Marcus och Björn åker iväg får att tigga färdmedel så att de kan åka till närmaste stad/samhälle/by/håla och köpa en ny fälg. Sagt och gjort. De båda ger sig av för att se vad som kan fixas fram medans Johannes och Mattias står kvar och vaktar mopederna.
Efter att Marcus och Björn har varit på närmsta gård utan framgång ger de sig av till nästa. HÄR! Här finns en vänlig själv som lite försiktigt och tveksamt lånar ut sina fina, nyduschade VW Golf. Marcus skyndar tillbaka till Jonte och Mattias för att skruva av bakhjulet som de ska ha med sig till Värnamo och till Ljungby där de hoppas på att hitta moppereparatörer. Marcus skruvar av hjulet på direkten och väntar på att Björn ska ha bekantat sig med bilen och sedan hämta honom... Marcus väntar, så gör även Johannes och Mattias... Det regnar fortfarande... De väntar lite till och kliar sig i sina huvuden och undrar varför Björn dröjer. Då tappar Marcus tålamodet och ringer Björn, då visar det sig att han har kört till Värnamo ensam och letar serviceställen på vilket Marcus blir aningen ställd och irriterad, Björn har ju inga dimensioner att gå efter, men det visar sig ändå att inga reparatörer står att finna i Värnamo.
Björne kör då tillbaka till de väntande pojkarna och plockar upp Marcus inklusive trasigt hjul och brummar iväg mot Ljungby. Och kvar i ösregnet står då Johannes och Mattias kvar då klockan passerar 10.00. Vad ska de göra nu?
De kan ju inte stå ute i regnet mer så de tar en varsin fungerande moppe och sticker till mannen som lånade ut bilen där de ska fråga om de får komma in och värma sig lite och byta kläder ty alla regnställ håller inte vad de lovar. De knackar på och ställer den vänliga frågan men nekas tillträde, men de fick sitta i växthuset på bakgården! Bättre än inget... Här sitter de och väntar nån timme tills Mackan och Björnen kommer tillbaka utan resultat. Men De har i alla fall köpt mat! Ja lite frukost skulle sitta fint :D Då kläcks en god idé från Hultgren! Om vi kan fixa upp Johannes till Mattias hem i Gårdsjö tillsammans med hans moppe nu på studs så kan han vara där och fixa den tills de resterande kommer dit och möter upp honom! Idén godtas av samtliga i gruppen!
Nu ska de bara ha nån som kan skjutsa Johannes till Gårdsjö. De ringer Elmekaniker Oskar Nylund. Även han tjänstgjorde på HMS Orion. Han bor i Lidköping och han kunde ställa upp, snäll som han är.
Klockan är 13.00 vid detta laget och regnet börjar avta. Killarna bestämmer sig för att köra vidare så långt de hinner medans Johannes stannar kvar på bussfickan och väntar in Oskar som slutar jobba klockan 14.00. Johannes blir fördelad mat i form av en chokladkaka, Lingongrova, Renost som pålägg, en banan och en kvarts dunk vatten. Han får även en bok som sysselsättning och ett paraply i form av en pressenning. Nu drar de andra iväg.
Johannes startar med att rätta till pressenningen så att den är bekväm att sitta på, bryter de första chokladbitarna och slår upp första sidan i boken.
Nu tittar solen fram och asfalten torkar upp. Johannes lägger ifrån sig boken och lägger sig själv på asfalten jämte den defekta mopeden för att njuta utav solen och ta igen lite förlorad sömn.
Under två och en halv timme ligger Johannes och lapar sol och titt som tätt stannar människor i sina bilar och kollar förundrat på den däckade mannen som ligger rakklång på den till synes hårda asfalten och frågar: "Är du okej?", "Har du ramlat och slagit dig eller?" och "Är det du som ska köra flakmoped till Kiruna?". Johannes förklarar läget och bilarna åker lättade därifrån.
Nu kommer Oskar! Han är väldigt välkommen. Vi kör iväg mot Jönköping där de ska möta upp De tre flakmopedsmusketörerna på Max för en bit mat och när alla är samlade i Jönköping avslöjar Marcus att även han har haft problem med sitt bakhjul. Tre av fyra hjulmuttrar har under färdens gång skruvat upp sig pga det intensiva skakandet av mopeden.
Vi äter kvickt så att de tre med funkismoppar kan komma fram till Hjo senare under dygnet och Johannes och Oskar kör samtidigt mot Gårdsjö. Johannes är framme vid 22.30-tiden och tar resans första dusch hemma hos Mattias mamma.
Imorgon väntar pill med Johannes bakdäck, kontakt med media och sammanstrålning av de fyra.
Ett otroligt stort tack till vår homie Oskar Nylund från Lidköping som slutade tidigare från jobbet för att kunna åka i 2,5-3 timmar dit och lika länge tillbaka! Utan dig hade Johannes aldrig fått duscha i varmt vatten och fått sova i en skön säng.
PS. Nåt som är lite spännande är att hur hårt man än nyper sig på armbågen så gör det inte ont! KONSTIGT VA?
Imorn är det midsommarafton.
Vi ses då :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
