God morgon Västerbotten!

Vi lämnade Lina vid tolvtiden igår och mötte upp Matti med följebil vid Salustrand för tvagning och lunch. För första gången var det tillräckligt varmt för att åka utan tröja.
När vi skulle lämna badstranden kommer det fram en kille med Ångermanlandstidningen i högsta hugg och undrar om det är vi som pryder förstasidan.
Visst är det vi som på en kollossal färgbild dånar över Höga Kustenbron. Inne i tidningen har vi en helsida. Inte undra på att ovanligt många har tutat och vinkat denna morgon!

Vi lämnar Ångermanland och lokalkändisskapet bakom oss och kommer in i Västerbotten. Om Möjligt blir det varmare ju längre norrut man kommer!

I Umeå pågår en gigantisk bilträff och den ena uppseendeväckande bilen efter den andra mullrar ner för stadens gator i en parad som aldrig tar slut.




Vi stjäl showen totalt. Folket står packat på trottoarerna och skrattar, jublar och tar kort på de glada moppepojkarna när de rullar förbi i triumf.

Av alla mer eller mindre trimmade, hembygda eller farliga fordon i paraden, många fullpackade till bristningsgränsen med packade människor, får de tre flakmopederna odelat mest uppmärksamhet från alla de poliser som cirkulerar området. Tydligen är det okej att ha tre berusade ungdomar i bakluckan men inte att ha en nykter Mattias (med hjälm på skallen om jag får be) på flaket. Tji fick vi...

Vi kan inte stanna kvar längre då vi måste vidare norrut redan ikväll. På vägen ut ur staden stannar vi bredvid en gammal pansarvagn och förstärker klädseln. Sen ger vi oss ut på vägarna i syfte att nå Skellefteå.
Det är en resa på ytterligare 15 mil och det har börjat skymma.

Följebilen har åkt i förväg och efter bara en timme inser vi att vi inte har tillräckligt med soppa kvar. Dunken töms. Johannes tank läcker dessutom lite lätt. Ute i ingenmansland finns det ingen mobiltäckning och vårt enda val är att ammunitionsutjäma den soppa vi har och försöka hitta en mack. GPS:en säger oss att det finns en i en by med det ondskefulla namnet Bygdsiljum! Mohahaha. Vi har 25 km dit.




Vi rullar in på världens minsta Okq8 med bara ångor kvar. Klockan har för länge sedan passerat midnatt och vi känner oss ganska slitna. Men lite chorizo och en energidryck gör susen.




Med bara två mil kvar hoppar Marcus kedja av och i det irriterade zombieskick vi befinner oss i blir det komplikationer.
Följebilen tillkallas och vi reser vårt tält på en skogsväg. Tröttheten är så överväldigande att vi bara reser innertältet och bara slänger på yttertältet som en filt och kryper in. Klockan är 05 på morgonen och vi skjuter upp allt mekande tills senare. Under dygnet har vi kört ungefär 25 mil!!!



MORGON

Kl 12.00 går vi upp och börjar titta på Marcus moppe. Det vi ser ger oss stora skälvan. Ena sidan av ramen där bakhjulet hänger har börjat brista och det gör det svårt att fästa hjulet ordentligt.

Två timmar senare har vi inte löst problemet och vi får se hur det blir. I absolut värsta fall blir det två man i följebilen hädanefter.



52 mil kvar. Det ser ut att gå vägen.

Bilder kommer upp om en liten stund, batteriet håller på att dö...