Lungnet efter stormen!

I Arvidsjaur vaknar vi upp till sorlet av tusentals mygg utanför tältet.
Vi gör det vi måste för att komma iväg så fort som möjligt, dvs. att M&J tar en titt på det närliggande Hembygdsmuseet medan Marcus och Björn åker till statoil för att koppla upp datorn.
På Hembygdsmuseet finns det mycket intressanta föremål och reliker från en svunnen tid. Däribland en potatissättningsmaskin från 1919 och avdelning med hästsaker (things for horses). Dom köpte även varsin kanelbulle med kaffe och saft, sen skrev dom i gästboken och gick tillbaka för att åka vidare.

Nästa anhalt: Jokkmokk

Sträckan mellan AJ och Jokkmokk består av att köra samma väg i 153 km och det kan ju inte vara så svårt?

Vi ger oss av och det blir en relativt odramatisk färd och vi stannar efter ca en tredjedel av vägen i Mososkel där vi äter lunch vid en lekplats, även här blir vi omringade av en härrans massa mygg! En liten kille i 12års åldern kommer fram till oss och uttrycker "Vilka coola moppar ni har" sedan går han sin väg igen.

Efter en fin sallad med Ananas, tomater, gurka, isberg o rhode island så rullar alla fyra grabbarna iväg igen.

Marcus och Mattias åker i förväg med bilen, de beslutar sig för att rulla in på en parkeringsplats och vänta in J&B för att filma dem medans de susar förbi.
Efter en kvarts väntan så får M&M se ett stort gäng motorcyklar och precis efter dem så kommer flakmopederna!
Vilken film! Tänker både M&M och börjar filma.

Mattias går fram emot Johannes och ska precis gratulera till en bra film då Johannes grimaserar och vrålar "Vi har ett helt släp getingar efter oss! KÖR! KÖR!"
(J&B försvann bakom en kurva)

Mattias och Marcus skrattade till åt skämtet, sedan började de springa, fäktas och hoppa omkring. Det var inget skämt!
Ur ingenstans hade 40-talet aggressiva getingar dykt upp runt följebilen, Marcus sprang runt som en tok och skrek åt Mattias att hoppa in i bilen och köra fram till honom.

Mattias satsade, och tog ett språng likt Carolina Klüft. Han var inne i säkerhet!

Man såg en lättnad i följebilpojkarnas ansikte, tills dess att Mattias frustrerat konstaterade "FAN! Nycklarna ligger i bakluckan!"

Nu var det helt fullt med getingar utanför bilen, och Mattias kunde inte göra annat än att genom vindrutan begrunda Marcus akrobatiska övningar.

Marcus sprang förtvivlat hit o dit, innan han slutligen kastade sig in på passagerarsidan.
"Vad är det frågan om?" Sa de i munnen på varandra.

De satt i bilen o glodde ut på getingarna i tio minuter, innan Mattias sa "man kanske kan komma åt bakluckan här innifrån bilen."

Varpå han drog av sig tröjan. (Omänskligt varmt inuti bilen)
Och klättrade bak över all packning. Efter en halvtimmas kämpande så dimper en dyblöt av svett, dock triumferande moppepojke ner på förarsätet igen, vrider om nyckeln o kör iväg.

Efter några mil passerar gänget polcirkeln och kör sedan vidare mot Jokkmokk, Kiruna har aldrig känts närmare!


Då vi hade passerat Jokkmokk i jakt på lägerplats så såg vi en skylt som sade "Mat, Vin, Öl 4Km!"
Det fanns nu inga tvivel på vart vi skulle bosätta oss för natten!
Vi slår upp läger i närheten av puben och efter lite flörtande med damerna i kassan så håller de öppet i femton minuter extra för vår skull.


Efter detta drog vi till lägerplatsen och grillade nötrullader över en öppen eld. Midnattssolen stod röd över vattnet, det var vackert!
(De enda molnen som fanns bestod av mygg)


JUST NU
Marcus och Mattias sitter här på ett internetcafé i Jokkmokk och skriver.
Grabbarna J&B befinner sig ute på den hårda, asfalterade vägen.
Medans vi smuttar på vår kaffe. Ikväll planerar vi att stanna Norr om Gällivare.
Pöss å hej/ Moppepojkarna

Another one bites the dust!

Efter en desperat nödlösning med hjulupphängningen försökte vi börja på dagens resa vi fyratiden på eftermiddagen. Det höll i 200 m, sen hoppade Marcus kedja av igen.
Johannes och Björn fick lämna M&M att lösa problemet o fortsatte mot Arvidsjaur.

Snart efter att de Två passerat Skellefteå var de tvungna att stanna för att fylla på J:s tank som fortfarande läcker.
På avstånd hör de ett mekaniskt vrål och hoppfullt stannar de kvar vid vägkanten och blickar tillbaka. Och visst är det Marcus moppe som de hör, omreparerad och lika snabb som vanligt. Glädjen är stor och det dansas och skålas i renost.

Glädjen blir kortvarig. Efter bara några kilometer ger sig lagningen igen. Björn och Johannes får återigen åka vidare på egen hand.
Matte och Mackan löser moppeproblemet genom att skruva loss Marcus tank för att ha till Johannes moppe och sedan ställa av även denna trötta flakis.
En tyst minut ägnas åt den döda moppen och sedan åker de vidare lika glada som vanligt.

Resan genom det allt mer fjällika landskapet känns allt mer surrealistisk för de två ensamma mopedisterna.

Björn börjar känna sig som om han var med i en egen version av Apocalypse Now, färden blir allt galnare ju längre norrut de kommer. Den fridfulla fllodfärden i hans fantasi slås sönder av ett brak och en fontän av gnistor. Vietcong? undrar han i ett ögonblick innan han nästan dråsar in i Johannes som stannat framför honom.

Stänkskärmen på bakhjulet hade givit upp och slitits med runt hjulet och ner i gatan. Med bävan tar de loss skärmen för att inspetera skadorna. De blir positivt överraskade. Skärmen är paj men inget annat har skadats.

De passerar gränsen i Lappland utan vidare tillbud. Hoppfullt åker de igenom Glommersträsk i jakt på mat. Men icke.
Följebilen får åka till Arvidsjaur för att hitta något. Statoil verkar vara det enda stället som är öppet och M&M skapar kaos genom att beställa fyra dubbla cheeseburgare med komiskt mycket rostad lök.

Klockan närmar sig midnatt och de Två återstående moppepojkarna börjar bli trötta. De stöter på resans första renar och följer tjoande efter dem en bit.
Inom kort möter de bilen med dess ljuvligt goda innehåll... Och hamburgarna så klart.
Med nytt mod fortsätter de in i Arvidsjaur. Tältet står i skogen nära Hembygdsmuseet.

NU
Har vi bytt tank på Johannes moped och sitter vid OKQ8 med datorn.
Jag(Björn så klart) och Marcus har precis fått reda på att vi kommit in på officersprogrammet vid Karlberg i höst. Grattis till oss! Hurra!

Bara tre dagar kvar!!!
37 mil!

Bilder kommer nog ikväll

God morgon Västerbotten!

Vi lämnade Lina vid tolvtiden igår och mötte upp Matti med följebil vid Salustrand för tvagning och lunch. För första gången var det tillräckligt varmt för att åka utan tröja.
När vi skulle lämna badstranden kommer det fram en kille med Ångermanlandstidningen i högsta hugg och undrar om det är vi som pryder förstasidan.
Visst är det vi som på en kollossal färgbild dånar över Höga Kustenbron. Inne i tidningen har vi en helsida. Inte undra på att ovanligt många har tutat och vinkat denna morgon!

Vi lämnar Ångermanland och lokalkändisskapet bakom oss och kommer in i Västerbotten. Om Möjligt blir det varmare ju längre norrut man kommer!

I Umeå pågår en gigantisk bilträff och den ena uppseendeväckande bilen efter den andra mullrar ner för stadens gator i en parad som aldrig tar slut.




Vi stjäl showen totalt. Folket står packat på trottoarerna och skrattar, jublar och tar kort på de glada moppepojkarna när de rullar förbi i triumf.

Av alla mer eller mindre trimmade, hembygda eller farliga fordon i paraden, många fullpackade till bristningsgränsen med packade människor, får de tre flakmopederna odelat mest uppmärksamhet från alla de poliser som cirkulerar området. Tydligen är det okej att ha tre berusade ungdomar i bakluckan men inte att ha en nykter Mattias (med hjälm på skallen om jag får be) på flaket. Tji fick vi...

Vi kan inte stanna kvar längre då vi måste vidare norrut redan ikväll. På vägen ut ur staden stannar vi bredvid en gammal pansarvagn och förstärker klädseln. Sen ger vi oss ut på vägarna i syfte att nå Skellefteå.
Det är en resa på ytterligare 15 mil och det har börjat skymma.

Följebilen har åkt i förväg och efter bara en timme inser vi att vi inte har tillräckligt med soppa kvar. Dunken töms. Johannes tank läcker dessutom lite lätt. Ute i ingenmansland finns det ingen mobiltäckning och vårt enda val är att ammunitionsutjäma den soppa vi har och försöka hitta en mack. GPS:en säger oss att det finns en i en by med det ondskefulla namnet Bygdsiljum! Mohahaha. Vi har 25 km dit.




Vi rullar in på världens minsta Okq8 med bara ångor kvar. Klockan har för länge sedan passerat midnatt och vi känner oss ganska slitna. Men lite chorizo och en energidryck gör susen.




Med bara två mil kvar hoppar Marcus kedja av och i det irriterade zombieskick vi befinner oss i blir det komplikationer.
Följebilen tillkallas och vi reser vårt tält på en skogsväg. Tröttheten är så överväldigande att vi bara reser innertältet och bara slänger på yttertältet som en filt och kryper in. Klockan är 05 på morgonen och vi skjuter upp allt mekande tills senare. Under dygnet har vi kört ungefär 25 mil!!!



MORGON

Kl 12.00 går vi upp och börjar titta på Marcus moppe. Det vi ser ger oss stora skälvan. Ena sidan av ramen där bakhjulet hänger har börjat brista och det gör det svårt att fästa hjulet ordentligt.

Två timmar senare har vi inte löst problemet och vi får se hur det blir. I absolut värsta fall blir det två man i följebilen hädanefter.



52 mil kvar. Det ser ut att gå vägen.

Bilder kommer upp om en liten stund, batteriet håller på att dö...

Vi har räknat lite på saken och kan nu gå ut med att vi har kört nästan exakt 130 mil!
Här är en karta över vår ungefärliga resrutt:

Visa större karta



Här är det som är kvar, endast 748 km! Utan haverier ska det ta högst fem dagar.

Visa större karta

Kärlek till er allihop!

Ingen ånger i Ångermanland

Det blir kort inlägg idag, så böla då! Vi måste iväg och leka på tivolit :D

Vi sitter i Härnösand på en parkering och spelar musik med en cykelpump och väntar på ett samtal från fotografen Jennie från ÅngermanlandsTidningen som vill ta kort på oss när vi lämnar stan.
Vi stannar en timme extra i utbyte mot att vi har fått låna duschen på redaktionen. Sjukt härligt, sist man duschade var ju i Gårsjö!



Igår innan vi lämnade Hudiksvall lapade vi lite sol på stranden och tog ett välbehövt bad. NICE!!




Sen åkte vi kustvägen mellan Hudiksvall och Sundsvall. Den kan vi rekommendera! Ganska lång och i dåligt skick, men ack så fin!
GPS:en var död, så vi körde fel två gånger och vilse en gång. Men Mattias med följebil kom till vår räddning och ledde oss rätt till slut.




Vi sov strax norr om Sundsvall, som alla utom Mattias tyckte var en ganska tråkig stad.




JUST NU
Är vi i Lina Lidéns trädgård i Örnsköldsvik och myser innan vi åker ner till Hamnfesten och umgås med de lokala förmågorna. Tack Lina för garage- och tältplats!!!

Fotografen Jennie från Härnösand tog ett par riktigt grymma bilder på oss när vi vi korsar Höga Kustenbron i bredd med följebilen bakom oss med varningsblinkers och hela köret. Vi lägger upp när vi kan!

Hej då Michael Jackson, nu får keruberna akta sig! Vi spelar Beat It och håller en högljudd minut i din ära!

Måste åka ner till stan, taxin väntar.
Förlåt för alla savfel, vi måsste stikka nu, han blis lesssen.
Puss o hej!

Hälsningar från Hälsingland!

Det är fyra glada och positiva gossar som rapporterar från en skogsväg vid E4:an strax norr om Enånger.
Sedan imorse då vi Gästade Gästrikland (höa, höa) hart vi färdats 16-17 mil utan större missöden. Solen har skinit på oss och moppelivet känns värt att leva igen.
Det går med en väldig fart utan all den tunga packningen som vi lämpat av i följebilen.

Dock är allt inte en dans på rosor, Johannes moppe behöver fortfarande ett nytt växlingshandtag och Björn har ett skevt bakhjul med pyspunka som måste åtgärdas. För att inte nämna att Johannes avgasrör trillar av stup i kvarten.
Anywho, problem är till för att lösas och det ska nog fixa sig till slut.

Kort om följebilen:
det är alltså Marcus Pappas! silverfärgade Audi A4 som cruisar runt och servar mopparna. Den är till bristningsgränsen fylld med diverse packning från flakisarna. Den är också prydd med vår bloggadress för att sprida vårt budskap till de städer vi åker igenom.




Resan norrut till Bollnäs var ganska händelselös, men när vi kom dit tog det fart rejält!
Mattias, som kört i förväg med följebilen, kom ut från SYSTEMET och fann en man som stod och tog kort på bloggdekalerna på bilen. Det visade sig att mannen kände chefsredaktören på Bollnästidningen och trodde att han skulle kunna vara intresserad av oss. Mattias ser så klart till att fixa en intervju tills vi anländer till staden.

Snart efter det av vi kört in i ett mycket sömnigt Bollnäs kommer alltså en reporter och börjar fråga ut oss. Under frågestunden uppmärksammar pojkarna, som trots allt är gossar från flottan som varit ute på vägen ett bra tag, två flickor som sitter och betraktar spektaklet från en balkong tvärs över gatan.

När reportern promenixat iväg kör Björn och Marcus iväg för att handla mat och Johannes och Mattias fördriver tiden genom att kalla till sig de två flickebarnen som något blygt närmar sig moppepojkarna.
B&M kommer tillbaka lagom för att se flickorna ge ut sina nummer och svassa därifrån.

Innan vi hinner lämna staden närmas vi av Tomas! som är vår nya mentor och livsrådgivare. Han kan tamejfan allt!
I tonåren råkade han ut för en motorcrossolycka och var lam och stum under en tid. Han haltar fortfarande. True story!
Han har typ fotografiskt minne och har lärt oss en hel del tips och trix att använda i livet. Till exempel vad man inte skall göra med gäss... blä...




Sen åkte vi vidare mot Enånger och Mattias fortsätter köra följebil.
Efter dryga tio minuter händer det som inte får hända!!!
Godispåsen är kvar i bilen!!!!
Efter ett snabbt samtal stannar Mattias i vägkanten och håller ut påsen likt en stafettpinne. En blåröd blixt dånar förbi och påsen försvinner.

Tiden går...

I Enånger stannar Mattias vid BORKAS CAMPING för att snällt fråga om vi möjligtvis kunde bli sponsrade med en natt. Men ägaren häver bara ur sig en rad vulgäriteter och kränkningar innan stackars Mattias ens hunnit tala till punkt. Fy på dig din äckliga gubbe!
Chockad åker Mattias iväg och möter upp med moppepojkarna.
500 meter bort längs E4:an stannar vi och bosätter oss.
Till middag blir det stekt fläst med löksås och potatis. OCH ÖL!

SENASTE NYTT FRÅN HUDIKSVALL!!!
Nu sitter vi i FORS GUMMIVERKSTAD och lånar el. De har precis fixat till Björns bakhjul HELT GRATIS!! Ni är bäst killar! Utan er skulle stackars Dolores bakhjul säckat ihop till en formlös klump innan vi ens hunnit till Jokkmokk.




Tack även till Mats med den gröna folkabussen i Hofors som mer än gärna stannade och hjälpte oss trots att vi var lite lätt alkoholpåverkade, ganska smutsiga och stod och spelade kubb på en busshållplats ute i skogen.




Och TACK till alla som skickar kommentarer och glada sms, ni gör det här så sjukt roligt för oss!

Puss o HEJ!

Beslut har fattats!

Nu har vi gjort det enda rätta, brutit ihop och kommit igen.

Först och främst vill vi tacka alla som har hört av sig med glada och upplyftande sms och telefonsamtal, TACK!
Vi efter en godnatts sömn fått tag på en bil. Resan kommer nu att fortsätta med tre mopeder och Mattias moped kommer att lämnas i Falun. Bilen skall vi använda som följebil och kommer att ta större delen av packningen.
Hur resplanen ser ut är ännu inte helt bestämt, men det kommer att bli "full fart framåt" wohooo!
En uppdatering om dagens bravader kommer innom kort...

Desperate time need desperate measures!

Nu är det kört! Efter en solig dag som startade i Säter så har vi nu stannat utanför Hofors med en obrukbar moppe och tunga känslor. Navet på mattias bakhjul är bara millimeter från att skära ihop totalt. Vår tid räcker inte till för att ta oss till Kiruna i den takt vi tidigare hållit.

Vårt krigsråd har kommit fram till en del möjligheter, men ingen definitiv lösning. Det vi kommit fram till är:
    ● Stanna här och gråta
    ● Ge upp och åka hem (nedröstat)
    ● Ge upp och åka till Stockholm för att bli alkoholister
    ● Lämna av den trasiga moppen och åka med följebil som tar all packning så att det går fortare
    ● Köra tills tiden tar slut och lösa problemen som kommer och sedan lösa transportproblemet hem
Vad ska vi göra? Kom gärna med egna förslag och lösningar!

Eftersom vi inte kan svara på inlägg eller läsa bloggen så ber vi er att kontakta oss på dessa nummer:
   0730420596
   0739981574
Ring in era förslag. Motivera och debattera!

Tillsvidare stannar vi på en busshållplats ute i nowhere, där vi håller modet uppe genom att dricka Corona med lime (tacka kocken) och spela kubb.

Hjälp oss!

Beslut fattas 13:10 imorgon (Onsdag).

Dag 6

Först en notering angående föregående inlägg; moppepiraterna som stal stackars Björns matkassa var inga mindre än Mattias & Marcus, så lugna ner er!

Ett värmländskt inferno, dag 6

Efter att ha lämnat Karlskoga begav vi oss snabbt mot Nora, där vi skulle möra Marcus’ Mamma! och syster för en liten fika. När läskdrickandet och bullätandet var genomfört började våra moppetrubbel. Det var Mattias’ Puch som baktände och var orkeslös. De två M:pojkarna började meka och J&B stack in mot centrum för att handla och fraternisera med lokalbefolkningen.

Värt att notera är att det regnade ymnigt.

Inne i staden fick pojkarna tipset att i Kiruna söka upp en kringvandrande munk vid namn Broder Johannes om vi fick några problem. Seriöst!

M’n’M lyckades inte riktigt lösa moppeproblemet och begav sig in till sina kamrater. När vi skulle lämna stan lade Björns växellåda ner en aning men han gjorde en snabb o tillfällig lagning och färden fortsatte.

Mattias moppe började snart självdö och vi stannade på en busshållplats ute på landet för att meka. Klockan närmade sig kvällning och folk började bli griniga.

Kocken bestämde sig för att göra en insats och tog på sig förkläde och fluga för att börja förbereda middagen. Det byggdes ett litet regnskydd och med sång, dans och klassisk musik tillreddes en riktig festmåltid: spaghetti med lök & bacon.

Snart var stämningen på topp och vi kunde fortsätta vår färd.

Efter en stund svängde vi in på en liten grusväg som visade sig bli en aning längre än vi hade önskat. Vi kom allt längre ut i skogen och backarna blev allt brantare. Puchen gav upp halvvägs och det talades om att slå läger för natten. Dock insåg vi att det bästa vore att bogsera liket till Kopparberg en och en halv mil bort. Sagt och gjort, återigen åkte bogserlinan fram och Marcus’ trimmade muskelmoppe fick agera draghäst.

Väl framme en Kopparberg gjordes en liten lägerplats nära badplatsen och vid gott mod gick vi till sängs.

IMORSE…

Satt vi utanför en till synes nedlagt tågstation och väntade på att den enda mekaniker i staden som kunde laga moppar skulle öppna, vilket han gjorde 15.00!!!! Fast innan någon klagar på killen vill jag bara påminna om att han måste sköta banken, mataffären, macken och brandkåren också.

Vi ligger ca 50 km efter, men vad är det i evighetens perspektiv: en ovanligt lång blinkning? En bagares dumma bulle?

Efter ett samtal med Wickells (vår räddare i nöden, vår moppeguru i Kyrkhult!) vet vi (kanske) att det är brytarna på Puchen som spökar. Marcus har efter bästa förmåga donat dem och nu går den nästan som ny!

FYFAN VAD VI ÄR BRA!!!

Innan vi stack träffade vi faktiskt Bongbro Elvis! Han kom körande på en splitterny flakis och vi var tvungna att ropa till oss honom. Han bor ute i skogen och samlar på 50-talsrock och jukeboxar. En jättetrevlig grabb, vi har lovat att skicka ett vykort när vi kommer till Kiruna. Rock On!

Men än skulle vi inte åka tydligen! En trevlig tjej från Närkes Allehanda uppmärksammade oss och ville gärna fotografera oss och ställa lite frågor. Sagt och gjort och nu kan vi ge oss av och lämna Kopparberg bakom oss

Vid ett litet fik på vägen satt vi på en rastplats och lånade el till vår dator. Tyvärr fanns ingen täckning på vårt internet, så vi får publicera detta nån annan stans.

Dagens tack: Marcus Larsson, vår första donator, du är en klippa!

JUST NU!:

Vi har precis åkt in i Ludvika och Dalarna. Då, vid ett rödljus på en tungt trafikerad väg, får Johannes problem med sin moped! Den vill inte lägga i växel. Johannes blir stressad. Vad är det som händer!? Ljuset skiftar från rött till gult medans Johannes har en stor lastbil flåsandes i häcken.

Det blir grönt. Inget händer med moppen. De andra pojkarna drar ovetandes iväg mot Falun dit vi ska. Johannes ser inget annat val än att knuffa sin tjuriga moped åt sidan, men han vet att hans kamrater kommer tillbaka. Det gör i alla fall en av dom. Och kan ni gissa vem det var?

Jo Marcus! De andra stannar villigt kvar lite längre fram på en parkering.

Marcus kan konstatera att växelvajern måste spännas. Det är snabbt gjort. Han kör en provrunda medans Johannes flitigt uppdaterar bloggen. Marcus ser ändå inte riktigt nöjd ut när han återvänder...
"Det är lamellerna, hitta en verkstad" -Säger han.



Och det har vi gjort nu (Tur att den låg precis där vi kraschade, Fottas MC, tack till er!) och vi hoppas att vi kan ta oss till Falun ikväll. Håll ut.. Det gör vi ;) !

Lördag Kväll!!

Vi lyckades till slut lämna Mattias' hem och bege oss mot Karlskoga. Efter ca 10 minuter kommer kvällen första haveri, kickern på Johannes' moped skakar plötsligt av. Men skam den som ger sig, vi plockar med den som en trofé och bryr oss inte mer om saken.

Johannes flakmoped går som en raket, helvild efter sin tid i fångenskap.

Efter en halvtimme inser Björn att det är en dålig idé att köra med plånbok och mobil i fickorna då det finns en risk att de trillar ur. Under manövern infinner sig dock ett driftfel i Björns iskalla händer och trots hans desperata bröl fladdrar hela matkassan på 3750:- iväg i den ljumma sommarkvällen. Pengarna bärgas snabbt av moppepirater och Björn får aldrig se dem igen. Jahrrr!

I Degerfors möter vi en skock ungdomar mitt i en lång uppförsbacke. De tjoar och två av dem springer glatt om de kämpande packbestarna. Det märks att det är lördagskväll. Folk, som dessa ungdomar, är mer än lovligt överförfriskade. Pisk ska de ha!

En kille i en bil som körde om oss var dock inte törstig längre och bestämde sig för att dela med sig med Johannes genom att försöka lobba sin öl på honom, och det ganska hårt!
Vilken tur att han missade, för lille Johannes var inte särskilt törstig just då.

I Karlskoga tappar Johannes sitt avgassystem och vi pausar för att skruva fast det igen.
Vi närmas av ett par unga killar som undrar om vi har lite hashish. Tydligen kör alla knarklangare i Karlskoga runt på flakmoped.
En av killarna blinkar förföriskt åt Johannes och vi flyr ut ur staden.
Inne i ett villaområde hittar vi en trevlig, mossig dunge som vi bosätter oss i.
Vi packar in oss i tältet och käkar lite chips.

NU
Efter en kall natt som bara Björn lyckats sova sig igenom utan att påverkas av kylan är vi nu redo att bege oss mot Ludvika.



P.S Hultgren kräver att vi skriver något om honom också, så here goes; hans moped är slö i uppförsbackarna vilket betyder att han allt som oftast måste hoppa av och springa bredvid. Han har alltså fått resans första riktiga motionspass och han surar som tusan över det. MEN BÖLA DÅ!!
D.S

P.P.S Du vet att vi älskar dig grabben!
D.S

Midsommar, åh ljuva midsommar!

De tre återstående pojkarna (Björn, Marcus & Mattias) vaknade, runt klockan 10.00, utvilade och glada på en mossbädd vid en grusväg utanför Hjo. Föregående natt hade vi bestämt oss för att ta igen alla de mil vi förlorat under tidigare dagar så vi körde glada i hågen ca 160-170 km. Lägret sattes runt halv ett med målet uppnått.



Runt grantopparna skymtade man en blå himmel och fåglarna sjöng. All mopparna fungerade, även om vi någonstans längs vägen hade förlorat skyddet till Björns baklykta och fyllningen i Marcus ljuddämpare.

Så vi lämnar skogen (i Marcus' ljuddämparlösa fall med ett helvetiskt vrål som nog tar kål på en och en annan fågelkrake) och inser när vi får lite utsikt ut över landet att vi även idag kommer att bli pissade på av den stora jätten i skyn. Stora regnmoln tornar upp sig i alla väderstreck. Och mycket riktigt, inom bara ett par minuter störtar det ner och vi tackar fru fortuna att vi inte ska åka längre än till Gårsjö idag, en resa på blott 80 km.



Under alla de timmar man spenderar på mopeden hinnar man fundera över allt möjligt i livet, från sin egen framtid och hur man ska klara hösten ekonomiskt, till huruvida en katt verkligen kan bli så tjock att benen verkligen inte når ner till golvet... Kan den det? Och hur ser den ut när den äter i så fall?

I Hjo känner folket igen oss och fem omkörande bilister i rad saktar in, tutar varsin trudelutt och vinkar glatt när de känner igen nötterna som inte verkar ge upp.
Det börjar bli en allt vanligare syn att mötande bilister ser oss, lyser upp i igenkännande för att sedan skaka på huvudet och skratta som för att säga: "shit, dom har klarat sig så här långt, dom menar verkligen allvar!".

Regnet hindrar alla sorts äventyr och strapatser och vi kör på i fuktig tystnad.
Vi kör ett ärevarv in i Töreboda och träffar på flottistkamraten Koskenranta + flickvän. Vi trotsar skitvädret och käkar glass.

Allt eftersom spricker det upp och solen börjar visa sig.



Innan vi anländer till Hova åker regnställen och presenningar av inför vårt varma mottagande av Johannes, Mattias Mamma! och en reporter från Mariestadstidningen. Några kilometer innan staden stannar vi för att Mattias ska kunna snacka i telefon och snabbt kommer en liten vitskäggig gubbe fram och uttrycker sin uppskattning för våra flakisar. Det visar sig att han känner igen oss från tidigare reportage samt att han har lite idéer om vad man skulle kunna fylla Marcus vrålande tomma ljuddämpare med.

Vi anländer till Hova efter att Mattias har släpats upp för en backe efter sin moppe som har en enastående semestergas.
I Hova centrum välkomnas vi av en banderoll som gratulerar oss till vårt första 500-kilometers-stopp och en ivrig reporter som filmar vår ankomst. Även Mattias Mamma!, Johannes och Koskenranta han anlänt.
Efter intervjuer, foton och filmning drar vi via en massa grusvägar hem till Mattias för midsommarfirande. Både Marcus´och Björns växellådor håller på att ge upp men vi anländer som vi skall.

Mopparna ställs snabbt in i stallet och vi springer in och kastar i oss välkomstdrinken, en naggande god och fasligt påverkande hjortronlikör.
Midsommarmiddagen dukas fram och med öl och brännevin till hjälp känns det snart som att vi har vunnit den största seger som tänkas kan.
Regnet börjar falla och det känns som en perfekt svensk midsommar.

Planerna för kvällen med utgång i Mariestad grusas snabbt då vi inser att samtliga närvarande är gravt berusade och knappt kan gå rakt.
Bastun börjar eldas och Mattias Mamma! ställer upp med skönsång på gitarr.
Mot en hel- och en halvfinne (Kosken och Mattias) har Björn, Marcus och Johannes inte en chans och de lämnar snabbt bastun och den nakenfest som pågår där inne. De stupar i säng innan klockan ens slagit elva på kvällen.
Glad Midsommar till er allihop, hoppas att ni hade hälften så kul som oss!



DAGEN EFTER
Uppgång vid tiosnåret och en riktig frukost gör mycket för att få oss att känna oss som kungar.
Vi bestämmer oss för att fixa allt som skall fixas (listan är lång; Johannes hjul måste monteras med ekrar o allt, olja skall bytas, växellådor kontrolleras, muttrar dras och mat inhandlas) och sedan ge oss av mot eftermiddagen. Vi har även planerat om reserutten lite och ikväll kör vi till Karlskoga för att imorgon besöka Ludvika. Om nu allt går som det skall vill säga. peppar peppar...
Puss o Hej!!! /
Moppepojkarna

P.S
Det känns som att trots alla motgångar så kan det här gå vägen. Alla känner säkerligen ett visst mått av tvivel och en gnagande känsla av oro inför de tomma norrländska vidderna där hjälp ej står att finna, men med vår envishet, humor och framåtanda så ska vi tamejfan ta oss hela vägen, om vi så skall springa mopparna de sista milen!
Det enda som möjligtvis kan stoppa oss är det faktum att det inte direkt är gratis varje gång en av mopparna kraschar. Hittills har vi tillsammans lagt ut nästan 4000 pix enbart på reparationer längs vägen, och ingen av oss är direkt en krösus. Menmen, det finns inget att göra åt saken, bara fortsätta tills vi når torget i Kiruna stad eller tills antingen livsgnistan eller våra dinarer tar slut. /Björn Gunnvall
D.S

Tredje dagen

Kalimera!
Den tredje dagen (den 18/6) har lidit mot sitt slut. En dag som inte började så bra men slutade en smuuula bättre.

1. Vi vaknar och märker att det duggregnar men ligger kvar en stund och hoppas att det avtar, vilket det gör.
2. Vi stiger upp och packar ihop tältet och förbereder oss för regn, dvs tar på oss våra regnkläder. Klockan är vid denna stund 08.00 och vi har en bit att ta oss, för det var ju meningen att vi skulle ta oss ända till Värnamo igår, men vi slog läger ett par mil därifrån istället pga mörkrets intåg.
Och visst börjar det regna och det regnar inte lite heller! Tjocka, kladdiga regndroppar smattrar mot hjälmarna när vi kör iväg.
Vi hinner inte långt förrän det händer...
Plötsligt börjar bakhjulet på Johannes moped vobbla och fladdra runt som en förvirrad skogshare som knackat på på fel dörr när den ska på släktkalas. Vi kan snart konstatera att många ekrar har brustit på hjulet och detta är inte det lättaste att byta på en bussficka ute i ingenstans i ösregn, dessutom har vi inte reservdelar med oss. Vad ska vi ta oss till? Ska vi ge upp och lämna mopparna här, ta bussen till närmaste tågstation och åka till respektive hem där det finns garanterad sängplats för natten och mat när man helst önskar?

Nej, såklart inte! Vem nappar på något sånt?! Det vi kommer fram till är att vi delar upp oss... Marcus och Björn åker iväg får att tigga färdmedel så att de kan åka till närmaste stad/samhälle/by/håla och köpa en ny fälg. Sagt och gjort. De båda ger sig av för att se vad som kan fixas fram medans Johannes och Mattias står kvar och vaktar mopederna.
Efter att Marcus och Björn har varit på närmsta gård utan framgång ger de sig av till nästa. HÄR! Här finns en vänlig själv som lite försiktigt och tveksamt lånar ut sina fina, nyduschade VW Golf. Marcus skyndar tillbaka till Jonte och Mattias för att skruva av bakhjulet som de ska ha med sig till Värnamo och till Ljungby där de hoppas på att hitta moppereparatörer. Marcus skruvar av hjulet på direkten och väntar på att Björn ska ha bekantat sig med bilen och sedan hämta honom... Marcus väntar, så gör även Johannes och Mattias... Det regnar fortfarande... De väntar lite till och kliar sig i sina huvuden och undrar varför Björn dröjer. Då tappar Marcus tålamodet och ringer Björn, då visar det sig att han har kört till Värnamo ensam och letar serviceställen på vilket Marcus blir aningen ställd och irriterad, Björn har ju inga dimensioner att gå efter, men det visar sig ändå att inga reparatörer står att finna i Värnamo.

Björne kör då tillbaka till de väntande pojkarna och plockar upp Marcus inklusive trasigt hjul och brummar iväg mot Ljungby. Och kvar i ösregnet står då Johannes och Mattias kvar då klockan passerar 10.00. Vad ska de göra nu?
De kan ju inte stå ute i regnet mer så de tar en varsin fungerande moppe och sticker till mannen som lånade ut bilen där de ska fråga om de får komma in och värma sig lite och byta kläder ty alla regnställ håller inte vad de lovar. De knackar på och ställer den vänliga frågan men nekas tillträde, men de fick sitta i växthuset på bakgården! Bättre än inget... Här sitter de och väntar nån timme tills Mackan och Björnen kommer tillbaka utan resultat. Men De har i alla fall köpt mat! Ja lite frukost skulle sitta fint :D Då kläcks en god idé från Hultgren! Om vi kan fixa upp Johannes till Mattias hem i Gårdsjö tillsammans med hans moppe nu på studs så kan han vara där och fixa den tills de resterande kommer dit och möter upp honom! Idén godtas av samtliga i gruppen!

Nu ska de bara ha nån som kan skjutsa Johannes till Gårdsjö. De ringer Elmekaniker Oskar Nylund. Även han tjänstgjorde på HMS Orion. Han bor i Lidköping och han kunde ställa upp, snäll som han är.

Klockan är 13.00 vid detta laget och regnet börjar avta. Killarna bestämmer sig för att köra vidare så långt de hinner medans Johannes stannar kvar på bussfickan och väntar in Oskar som slutar jobba klockan 14.00. Johannes blir fördelad mat i form av en chokladkaka, Lingongrova, Renost som pålägg, en banan och en kvarts dunk vatten. Han får även en bok som sysselsättning och ett paraply i form av en pressenning. Nu drar de andra iväg.

Johannes startar med att rätta till pressenningen så att den är bekväm att sitta på, bryter de första chokladbitarna och slår upp första sidan i boken.



Nu tittar solen fram och asfalten torkar upp. Johannes lägger ifrån sig boken och lägger sig själv på asfalten jämte den defekta mopeden för att njuta utav solen och ta igen lite förlorad sömn.

Under två och en halv timme ligger Johannes och lapar sol och titt som tätt stannar människor i sina bilar och kollar förundrat på den däckade mannen som ligger rakklång på den till synes hårda asfalten och frågar: "Är du okej?", "Har du ramlat och slagit dig eller?" och "Är det du som ska köra flakmoped till Kiruna?". Johannes förklarar läget och bilarna åker lättade därifrån.
Nu kommer Oskar! Han är väldigt välkommen. Vi kör iväg mot Jönköping där de ska möta upp De tre flakmopedsmusketörerna på Max för en bit mat och när alla är samlade i Jönköping avslöjar Marcus att även han har haft problem med sitt bakhjul. Tre av fyra hjulmuttrar har under färdens gång skruvat upp sig pga det intensiva skakandet av mopeden.

Vi äter kvickt så att de tre med funkismoppar kan komma fram till Hjo senare under dygnet och Johannes och Oskar kör samtidigt mot Gårdsjö. Johannes är framme vid 22.30-tiden och tar resans första dusch hemma hos Mattias mamma.

Imorgon väntar pill med Johannes bakdäck, kontakt med media och sammanstrålning av de fyra.

Ett otroligt stort tack till vår homie Oskar Nylund från Lidköping som slutade tidigare från jobbet för att kunna åka i 2,5-3 timmar dit och lika länge tillbaka! Utan dig hade Johannes aldrig fått duscha i varmt vatten och fått sova i en skön säng.

PS. Nåt som är lite spännande är att hur hårt man än nyper sig på armbågen så gör det inte ont! KONSTIGT VA?

Imorn är det midsommarafton.
Vi ses då :)

Andra natten

Hej allihopa, nu är vi på spåret igen!
Denna dagen har gått jättebra, allt har gått som på räls och allt har rullat på som tåget. Just nu sitter vi vid en sjö utanför Dörarp som ligger mellan Ljungby och Värnamo. Alltså är vi i Småland:D
Det som har hänt efter förra inlägget är följande:
Innan vi skulle sticka iväg imorse fick vi nyfiket besök utav två små skånepojkar i 10-års åldern som ställde alla möjliga frågor "vart kickar du?" " vad är det där?" " vad är det där?" och " vad är det där?" som vi naturligtvis svarade glatt på och de fick äran att kicka igång Johannes och Mattias samt att funktionstesta samtliga tutor och som tack för titten fick de ett varsitt klistermärke (Sverige På Flakmoped) som de skulle sätta på sina cyklar.

Nu när alla problem är ur världen så är det dags för oss att ge oss av. När vi åker längs vägarna så blir vi påtutade och hejjade av långtradarchaufförer och annat löst folk. Vi lyckades faktiskt med bedriften att inte skapa några bilköer bakom oss där vi låg och puttrade fram i 20 km/h längs med landsvägarna.
Glädjet på svenska folket blir allt större när vi drar igenom städerna, folk tjoar glatt på oss och i Ljungby blev vi stannade av ett gäng killar. De hade sett reportaget i tv4 sydost och var helt i extas över att bara få se oss. Samtliga tog fram sina mobiler och började ta kort.
Dagen slutar med att vi sitter vid denna sjö och avnjuter potatissallad och bullens pilsnerkorv som vi försöker grilla, jo vi vet, det är inte lätt att leva kändisliv... ni borde testa det någon gång.

Lite rolig kuriosa är att bullens pilsnerkorv producerades för första gången av Alvesta slakteriförening 1953 och att man varken ska steka, koka eller, som vi desperat försöker: grilla denna korv. Man ska endast värma den i sitt spad som korven ligger i. Om man kokar korven kommer skinnet att spricka och den liknar en uppsprättad daggmask på steroider. Mattias föredrar korven kall eller straight out of the konservburk, som man säger i Wales.

Det var allt för denna gång:)
Tjoflöjt

Dag 1

HEJ KÄRA LÄSARE!
Efter en natts välbehövlig sömn så kliver vi upp klockan tidigt för att förse er med info om gårdagens strapatser :D

Tisdagen (Dag 1)
Vi vaknade vid klockan sex och kastade på oss våra kläder samt åt frukost. Fullfart ut och lasta det sista som vi inte lastat igår kväll. NU DRAR VI!!
Johannes föräldrar hoppar in i Mattias 245:a tillsammans med Björn och Mattias himself. De resterande hoppade in i den vita Saaben som vi lånat av vår evige vän Erik Magnusson.

När vi blott kommit ett par kilometer så ringer lite oväntat Sveriges Radio Skaraborg till Johannes och söker Mattias, men som ni redan vet så sitter han i en annan bil. De får numret till Björn och får därigenom prata med Matte. Det blev en direktsänd intervju på minst 5 minuter, det gick som smort!

Efter ytterligare ett par mil så ringer nu Sveriges Radio Blekinge till JOHANNES och vill köra en direktsänd intervju med honom. Nu finns det inga tvivel om att vi är kändisar!!

Vi fortsätter vår resa och efter att på mållinjen kört fel två gånger hittar vi till slut den berömda södra udden i Smygehamn.
Väl där tar moppepojkarna itu med avlastning och en liten man från Skånska Dagbladet (skånskan) som stod och huttrade i kölden från det skånska havet. Snart står mopparna redo för avfärd.



Klockan 1200 den 16/6 2009 ger vi oss slutligen av för att möta vårt öde. Det är med stora flin och höga tjut som vi lägger Smygehamn bakom oss!



Skåne är vackrare än väntat när man puttrar fram i 20 km/h. Innan Skurup en mc-polis som granskar oss ingående och saktar in bredvid Marcus, som kör först. Han lutar sig in, och jag tror att alla tänkte nåt i stil med "Shit, nu sitter vi, nu är det kört!! :(", men farbror blå undrar bara om det är en oskyldig campingtur och gasar sedan iväg med ett leende.
För att samla oss stannar vi och handlar i Skurup, passar på att handla & äta lunch på parkeringen. En lumparkompis vid namn Larsson ilade dit för att möta oss.



Färden fortsätter sakta men säkert genom skånes odlingslandskap och små byar. Folket vinkar och en kort bit blir vi följda av två ungdomar på eu-moppar.
Målet Hässleholm kommer allt närmare och med bara strax över en timme kvar händer det som inte får hända. Björns moped dör plötsligt och oförklarligt ute i skogen.

Svordomarna haglar under en desperat timme då vi byter allt som vi kan byta, trampar som idioter och ber till alla moppegudar vi känner till.
Till slut vänder vi oss till den mörka sidan och rådfrågar Eniro.
Tur i oturen; bara åtta kilometer bort, i Sösdala, finns det en moppemekaniker!
Bogserlinan invigs och färden fortlöper smärtfritt. Klockan är nu över kvällning och vi beslutar oss för att slå upp tältet vid en vältrafikerad grusväg utanför Sösdala.

Skymningen faller, en snabb middag tillreds och Marcus vägrar ge upp sitt mekande. Men snart är det för mörkt även för honom.
Modstulna kravlar vi till sängs och funderar över morgondagen. Kommer mekaniker ha tid för oss? Kommer han att ha delar?

JUST NU


På morgonen väcktes vi av mix megapol malmö som desperat ville ha en intervju. Marcus och Björn stack direkt till Sösdala och låtsades vara rikskändisar för att få bättre service. Killen var otroligt tillmötesgående och hade dessutom delarna hemma! Björns moped lämnades ensam kvar och grabbarna åkte (i Björns fall joggade) hem till lägret, där Johannes precis skulle börja på sin intervju med radio.
En timme senare när vi ska till lämna lägerplatsen vill Johannes moped inte starta som den skall. Iväg till mekanikern och byta ut den moped som står där mot Johannes'. Här sitter vi nu och Johannes moped är precis klar! Måste kila, ska någonstans norrut nu. Puss o Hej! / Moppepojkarna

PS. Vi älskar Sösdala Cykel & Motor!! Tack, tack och åter tack!! Thomas Nilsson, du är en pärla! Tack för elen också, utan den hade det här inlägget inte funnits.
DS.

BLT!!

Nu jädrari har vi blivit kändisar på riktigt!
Förstasidan på Karlshamns Allehanda är vår! Mohaaaa
Kolla in länken: http://www.blt.se/nyheter/karlshamn/genom-sverige-pa-flakmoppe(1380870).gm

Idag startar vi resan så spänn fast er och håll för öronen för nu dönar vi iväg!

Glöm inte att kolla på Tv4 Sydost ikväll med!

Tjingeling...

Måndags-Pesk!!

Hejhejhallå!

Marcus och Johannes drog in till stan klockan tidigt på morgonen, Johannes skulle på intervju för högskolan, Marcus passade på att införskaffa

• Bränslefilter
• Presenningar
• och tamp!

Mattias och Björn klev upp runt klockan senare på förmiddagen. De myste sig igenom frukosten och Mattias rensade sin förgasare och tank ännu en gång
.
Packningen och utrustningen undrar ni förstås då, vad tusan hände med den? jo den packades såklart.. vad annars? Detta sköttes exemplariskt utav Björn och Mattias och efter att de tagit en provtur på mopederna till Ringamåla och tillbaks (min växlingsvajer hoppade ur två gånger dammit!!! /björn...) så återvände de saknade grabbarna grus (Marcus och Johannes) och allsköns förberedelser och lek satte igång.


Mitt i kaoset anländer en tjej från Tv4 för att börja fråga ut oss. Det finns inget annat att göra än att ställa mopparna i formation och dra på sig skinnpajerna och låtsas vara blyga små pojkar för att vinna svenskarnas hjärtan.

Allt går som det skall och hon åker nöjd härifrån och lämnar efter sig ett löfte om att vi ska få köra två telefonare som uppföljning; en ungefär halvvägs och en när vi kommit fram till Kiruna.

Vi KOMMER att lägga upp en länk till klippet när vi har det... så klart...




Vi drar suck av lättnad och koncentrerar oss på att lösa diverse logistiska problem istället. Det är släp som ska beställas, bilar som skall hittas och chaufförer som skall raggas upp. Och sen alla dessa tidningar som man ska hålla kontakten med. Självklart kan man inte heller låta personen som ringer till pressen vara ifred, så praktiskt sett är varje telefonsamtal ett jobb för oss allihop.

Efter åtskilligt med svettiga handflator och tandagnisslan bestämmer vi oss för att åka en sväng. Svängen blir två timmar lång och så perfekt att man skulle kunna lipa. Glada människor skrattar, ler och vinkar, bilisterna är glada och flickorna i Svängsta är fnittrigare än vanligt.
Visst förekommer det krångel, men ingenting som man inte kan lösa med lite kärlek i kombination med en stor portion svordomar, våld och buntband. Lite som ett äktenskap.

När vi kommit hem hinner vi knappt ens med en omgång långhopprep med vår tre meter långa mopedlås-kätting innan det är dags att slänga sig in i Mattias gamla Volvo för att plocka upp ytterligare en bil och sedan de två hyrsläp som skall ta våra kära moppar till Smygehuk.

När sedan allt är hemkört, ombordlastat, surrat och Marcus har blivit levande uppäten av knott bjuds det i det Hjelmska hushållet på varma mackor, öl och riktigt trött och lite efterbliven humor. Dagen kunde inte ha avslutats bättre!!

Nu ska vi upp tidigt imorgon för att få skjuts ner till Skåne och hinna träffa media innan vi startar vår lilla utflykt norröver.
Förhoppningsvis skrivs nästa inlägg imorgon kväll i Hässleholm, men man vet ju aldrig.

Tills nästa gång;

SPEED KILLS!
Kom ihåg det ungdomar!

Söndaageeen!

Hojhoj!

De tre hjältarna vaknade upp till FFF (fyra fungerande flakisar).
Mattias, Johannes och Marcus finslipade detaljer som bakljus och bromsar under dagen, alla var lyckliga och glada!

De tre musketörerna ovan åkte på en middag den kvällen, alla var så lyckliga och flamsiga så en värdinna frågade om någon brutit sig in och öst kokain i maten. =)

Björn skulle komma tillbaks samma kväll, han blev hämtad utanför stationen i Karlshamn, vi var stolta över att bara låtit honom vänta i cirka 25 minuter i kvällskylan.

De tre vännerna och Björn (notera)
kunde nu återigen bege sig mot Johannes gård för att åka ut och buurna moped!

Johannes BMW puttrade på fint längs med den lilla asfalterade vägen mot Ringamåla.
Då händer det osannolika!
En KO!

En Ko?

Nej, inte bara EN ko! Utan Massvis.. de knatade över vägen mitt framför bilen och muade och gjorde sånt som kor gör bäst..

Vi stannade häpna till med bilen efter vägkanten och glodde på kossorna, som glodde tillbaks med dubbelt så stora ögon.
Nöten ställde upp sig i försvarsformation (vilket betyder en ring av kossor med hornen riktade utåt)

Marcus fick tag i sin kamera och plåtade kreaturen, bilden kan ni se här nedanför =)


Djuren knatade sedermera upp i skogen och vegetationen och vi åkte hem för att larma polisen.

Nu ä rä slut på bärättälsän om kossära!

vi tog senare på kvällen/natten ut våra moppisar för en åktur.
vi körde i över 2 mil, sedan hoppade Björns växligsvajer ur, och Mattias motor tappade effekt, han fick stå upp för att mopeden inte skulle sacka ner till gångfart.

Det som gjordes på Björns moped var

• skruva fast den jäkla vajern igen

Det som gjordes på Mattias moped var

• Inget, orkar inte, tar de imorrn

Dock är Mattias säker på att det bara var skit o smuts som kommit på filtret i tanken igen.
Inga problem för honom att ordna imorgon.. Innan Tv4 kommer!

Det stämmer, imorgon kommer Tv4 sydost och tar hela våra livshistorier och sänder ut till dumburkar lite varstans.

Inatt ska vi sova gott.
Godnatt